Övernattning
-
Deiva Marina
Redan under förra årets semester förstod vi att vi, för oss hade funnit ”en plats på jorden” – Deiva Marina. När vi nu skulle köra den liguriska kusten norrut efter två, rätt floppiga övernattningar behövdes ingen övertalning. Vi återvände till Camping Fornaci, bara 100 steg från havet, för att slappa några dagar. Och slappa gjorde vi. Bad i havet, vin under markisen, restaurangbesök, quiz, tärning- och kortspel. Det enda nyttiga vi gjorde under dessa dagar var klädtvätt och inköp av gråvattenslang för att minimera jobbet med just gråvattnet. När vi på torsdag morgon betalade 195 euro för våra sex nätter på denna enkla men hjärtliga camping höll vi med när…
-
Carrara
Bara några mil från Viareggio sökte vi upp en ställplats vid havet. Den första vi körde till var stängd men den andra, Parcheggio Ristorante Lunezia, Marina di Carrara, var öppen och hade platser så vi kunde stå intill varandra på marmorkross. Ställplatsen hade inga servicehus men tömning- och fyllningsmöjlighet fanns och vi stod fint nära varandra bakom en stor olianderhäck. Att vi, troligtvis blev lurade på ställplatsavgiften av ägaren (25 euro istället för de utannonserade 20) och blev tvungna att låna en ”italiensk” kabel för att kunna få ström var inget vi kunde argumentera mot. Efter lite slöande började vi bli hungriga. En snabb pizza skulle sitta fint, men…..välkommen till…
-
Viareggio
Efter några dagar vid Italiens största sjö lockade nu havet. Vi körde västerut mot Medelhavet och staden Viareggio. I nån av alla resegrupper jag är med i hade jag läst att Viareggio skulle vara en mysig, toscansk stad med lång strandpromenad där det fanns en liten mysig ställplats, Motorhome Parking Viareggio, precis i hamnen. Positivt lång sandstrand med härliga vågor att bada i. Pia och Stefan dök upp på kvällen Negativt vi lyckades troligtvis köra i Zona Limitato (böter att vänta) duscharna fungerade inte bullrigt då det låg precis intill vägen påstridiga strandförsäljare myrbon och kackerlackor markisförbud husbilsgrannarna blev hämtade av polisen Redan när vi kom sa vår magkänsla att…
-
Desenzano
Det tog oss närmare två timmar att, längst sjön, köra från Torbole till Desenzano. På vägen passerade vi alla våra favoritorter – Malcesine, Lazise, Peschiera och Sirmione. Vi valde dock en ställplats 2 kilometer från Desenzanos centrum då vi bara har varit i orten vid ett tillfälle tidigare och då för lång släktmiddag kvällstid. Ställplatsen, La Spiaggia, låg fint med utsikt över sjön. Vi njöt dock utsikten från den intilliggande restaurangen med en varsin pizza. Mätta och belåtna stegade vi sedan de två kilometerna till centrum. Vi tittade i lite butiker, klättrade upp till kastellet ovanför hamnen men tillbringade den mesta tiden på olika uteserveringar. Vi ville stanna till kvällen…
-
Torbole
Det är något magiskt över att köra ut ur berget och via serpentinvägar möta Torboles hustak med Lago di Garda i bakgrunden. Känslan av ”äntligen framme” städar bort minnet av alla trötta, dunkande mil på autobahn. Förra året bodde vi på camping i Torbole, men då vi nu bara tänkte stanna ett par nätter valde vi istället ställplatsen Camperstop Torbole. Vi har bott även där tidigare och visste att den enda skillnaden mellan denna ställplats och en camping är att endast husbilar är välkomna. Incheckningen är supersmidig. Man kör fram till bommen, väntar några sekunder medan en kamera fotograferar av nummerplåten sedan kör man in och letar upp en plats.…
-
Hur man passerar Tyskland på ett killevipp
Vi lämnade Puttgarden klockan 8 med gps:en inställd på München, ETA 18:30. Visst var det en del vägarbeten men i det stora hela flöt det på bra. När vi närmade oss München, strax före åtta, knappade vi om gps:en – Riva del Garda, ETA 00:30. Det här är lugnt. Jag orkar köra, sa Majk! När vi passerar gränsen Tyskland-Österrike piper vår box till. Fyra signaler. Neeeee, sa jag! Det ljudet brukar det inte vara. Några tullstationer senare svänger vi av för att kolla upp vår box, trots att den pep normalt stationerna efter gränsen. Bäst vi kollar upp boxen, tyckte jag. På servicestationen pratade de, så klart, inte engelska utan vi…
-
Semester!
Både jag och Majk hade lyckats smita tidigare från jobbet. Halv tre kramade vi husvaktarna, vinkade åt våra grannar och började vår färd söderut. Vi hade inga planer mer än nedåt, vi kör så länge vi orkar och har lust var vårt resonemang. Med bara några snabba stopp genom Sverige för middag och bensträckare passerar vi Öresundsbrons pyloner 20:21. Hej Danmark! Lite snopet var det dock att rulla in i ”biltullen”, höra brobizzen plinga till men sedan bli stående med bommen fortfarande ilsket nedfälld. Bizzen var inte aktiverad enligt mannen i luckan. Konstigt, det var den när vi kontrollerade någon vecka innan? Jaja, det var bara att betala 1240 kronor…
-
Åråshult
Ska ni med till Åråshult, frågade Pia?Klart vi ska, svarade vi! Vi kom iväg sent och rullade in som sista, av fyra, ekipage vid halv nio-tiden. De tre andra (Pelle & Gun, Krister & Camilla och Pia & Stefan) var redan på plats och hade bullat upp på den brygga som tillhörde de två tomter vi delade på. Där blev vi sittande flera timmar efter midnatt under skratt och skrål. Morgonen efter hade vi planerat champagnefrukost och trots att natten hade varit sen satt vi åter på bryggan klockan 10 med smarriga smörgåsar, kaffe och bubbel. Sedan blev vi sittande där solen för tillfället valde att bryta igenom trädtopparna. Vi…
-
Midsommar med knätofs
I vanliga fall, i alla fall sett från de senaste somrarna, brukar vi vara på väg ner i Europa under midsommarhelgen. Medan svensken dansar små grodorna har vi tuggat mil på autobahn. I år firade vi dock midsommar i Sverige och ville slå till med ett rejält firande. Leksand, mitt i Dalarna, kändes som den perfekta platsen. Den här storhelgen lyckades vi övertala de tonåriga sönerna att följa med (första försöket sedan vår flopp i julas). När familjen var samlad i husbilen körde vi norrut. Strax efter 21 rullar vi in på Leksand strands camping. Eftersom jag hade förbokat och betalat vår plats (1425 kronor för tre nätter) gick incheckningen…
-
Det här är fricamping!
Vi fick ett meddelande från Krister och Camilla: ”Har ni några planer för helgen? Vi åker troligen upp till Vallsjön. Den lilla platsen alldeles vid vattnet som vi visade er på utflykt för några år sedan”.Nej, vi hade inga planer. Ett par dagar långt ut i skogen lät superbra efter förra helgens raggardunk. Vi är på! Majk kom hem senare än vanligt men då det bara var 12 mil till Kristers släppta nål var vi ändå framme vid halv nio-tiden. De andra, för det stod ytterligare en husvagn intill Krister och Camilla, hade precis dragit igång en brasa. Efter snack och skratta lät vi brasan falna och grillade korv på…
