Vi testar om bygget håller måttet

Majk har verkligen jobbat hårt sista veckan innan påsk. Fulla dagar på jobbet plus en och en halv timmes restid till och från. Dessutom har han fått fladdra omkring och handla allt det jag har pekat på (vi onlineshoppar på Ica Maxi = jag beställer, han hämtar). Ovanpå detta missade jag att bolagsbeställa (jag beställer och hämtar ut på lilla Ica i vår ”by”) vilket gjorde att han även fick köa i gröna butiken…och så fick han givetvis lägga tid på stans olika byggvaruhus för att hitta just den där skruven och den där vinkelhaken. Äh, inget märkvärdigt med det. Vardag, tänker de allra flesta…men, sedan har han meckat van till efter ett varje natt. Jag har överraskat frågat morgonen efter ”Hade jag somnat när Du kom in?” eller ”Blev det sent, jag orkade inte vänta?”. 

Därför bestämde vi att tacka nej till de erbjudande om träff vi fick från några olika vänner. Majk hade sömn att ta ikapp och jag hade lite skuldkänslor att betala tillbaks genom fullservice. Den här långhelgen fick därför användas till hard core-camping. Hur mycket ström drar kylskåpet? Hur mycket bullrar pannan? Hur lång tid tar det innan toan är full? Hur mycket laddar solcellerna….neeeee, det kunde vi inte kontrollera då vi redan hemma insåg att solcellsregulatorn inte klarade av all effekt solcellerna ger (fråga mig inte hur men Majk löser det). 

Till torsdagskvällen hade vi tittat ut en fricampingplats vid Sörsjön lite nordväst om Norrköping. När vi stannade för middagsinköp i Katrineholm var det fortfarande ljust och ljummet ute, men när vi stod framför övernattningsplatsen hade det blivit mörkt och den på bild fina platsen var inget annat än en lerig parkering där sjöutsikten doldes av sly. Vi körde vidare…på mindre och mindre vägar. Något tändes i Majks ögon och i några kilometer fick han köra under off road-förhållanden och han log stort mot mig vid flera tillfällen. Jag, som är en mer sansad person, lyckades till slut övertala honom att vi inte skulle övernatta intill den grönt lysande djurutfodringsplatsen helt bortom människliga behov och önskningar (läs: noll täckning) och han knappade om GPS:en till en annan plats appen Park4Night tipsade om. Någon halvtimme senare backade vi upp bilen intill en mossbeklädd och trolsk tallbacke intill sjön Stora Skiren knappa milen från Finspång. Där åt vi vår middag, kollade film och klättrade sedan upp i sängen och tog natt i den kolsvarta, tysta natten. 

Morgonen efter åt vi vår frukost intill sjön innan vi drog vidare. Vi hade ingen plan utan körde på måfå. Ju mindre vägar desto bättre. En knapp timme senare hittade vi det vi sökte. En plats lagom för en skåpbil, precis intill en sjö men ändå inom terränglagens kriterier och hyfsat ödsligt – välkomna till sjön Ämten mellan Finspång och Borensberg. Nu gjorde vi precis det som var tanken med hela resan. Vi slappade i solen, åt och drack gott, promenerade längs sjön och gjorde till kvällen upp en brasa innan den tidiga vårens kvällskyla motade in oss i vanens värme. 

På påskafton vaknade både solen, lusten att se nytt och vi tidigt. Vi gjorde våra morgonbestyr innan vi drog vidare. Dagens behov var en affär som säljer kaffe samt en plats med varm dusch (toalett har vi i bilen men badrummet är inte färdigbyggt så dusch saknas än). Vi beslutade att åka ner till Borensberg och ställplatsen intill Göta Kanal. Första tanke var att bara hyra in oss på en varsin dusch men då solen värmde skönt beslutade vi att stanna och njuta av dagen. Alla elplatser var upptagna men bland platserna, precis intill kanalen, som saknar el fanns det ett stort antal att välja på. När vi hade varit till affären och tagit en varsin lång, het dusch satt vi mest och iakttog promenadsugna borensbergare och svanar på glid innan vi gick in och åt vår grillade middag och tittade på ett ”Bäst i test-maraton”.

På söndagen lämnade vi ställplatsen i Borensberg som ett av de sista ekipagen…och då rullade vi ändå vidare före tio. 😲 Nu var det dags för fricamping igen, men då dagen knappt hade börjat beslutade vi att titta på lite annat innan vi sökte nattplats. När vi hade passerat Motala och började köra norrut igen dök det upp en ”kringelskylt”. Vi svängde av och stod plötsligt framför diktaren Verner von Heidenstams hem – Övralid. Vi tog en frisk och vansinnigt blåsig promenad på området innan vi småsprang tillbaks till bilens värme och lämnade den fina utsikten över Vättern bakom oss med orden ”vi måste hitta en övernattningsplats djupt inne i en skog annars blåser vi bort”…men först stannade vi till i Mariedamm och den gamla kolmilan orten stolt visar upp som turistattraktion. Här var det superskönt i solen och blåsten nådde inte ner mellan träden. Efter en promenad bland de gamla gruvhusen valde vi ändå bort den helt okej parkeringen som övernattningsplats då det var väldigt mycket människor i rörelse. Istället hittade vi en dunge intill Långsjön strax norr om Mariedamm. Ytan var inte särskilt mycket större än vår bil men platsen låg lågt i jämförelse med vägen ovanför så även om vi inte var djupt inne i skogen var det gissningsvis ändå en fläck få hade en aning om ens existerade. Där kunde vi kura i skydd mot vinden men ändå njuta av vårsolens varma strålar. Ludvig njöt av att kunna röra sig fritt, vi njöt av vår grillade middag och när solen hade gjort sitt kröp vi upp i sängen och tittade på film till vi slocknade. 

Ja, men just det! På måndagen, annan dag påsk, blev vi bryskt påminda om att vi bor i Sverige och att det bara är början av april. 3 decimeter snö där nere i gropen! 🥶

När vi körde hemåt i snöglopp summerade vi ändå att vårt kompressorkylskåp hade varken bullrat eller dragit extremt med ström, pannan bullrade en del men är inte ännu inbyggd utan all rördragning ligger öppen, men varmt blev det och toan tömde vi i Borensberg men det hade vi egentligen inte behövt. Nu ser jag fram emot en diskbänk och rinnande vatten…och några ytterligare grader på termometern utomhus.