Biltrubbel…igen

Men, vad är det med våra bilar när vi ska ut och åka???

2013 fick vi inbrott i både bil och husvagn och fick öda en dag på verkstad.
2016 gick en servoslang sönder som strandade oss i Markdorf i fem dagar.
2018 fick vi stanna i Tyskland och byta ventilerna på alla däck.
2019 gick bilen ner i nödläge för att en givare till turbon krånglade. Dessutom dog kylskåpet den där natten i Verona – över 30 grader dygnet runt orkade det visst inte med.
2021 bjuder nu, förutom turbobytet innan avresa, även på någon form av kylarproblem. 

Tur att jag är tjurskallig (och flygrädd) annars hade jag gett upp det här bilandet för länge sen.  🤣

Resan mellan Trelleborg och Rostock gick ovanligt snabbt (inte i verkligheten dock då färjan var över en timme försenad från Trelleborg och i hamn i Rostock en halvtimme sen). Ombord sökte vi upp hundområdet, eftersom Ludvig fick följa med upp den här resan, men då vi var en av de sista bilarna att vinkas in i färjan var givetvis hela hundområdet ockuperat av barnfamiljer med picknickkorgar. Jag stegade bort till receptionen och muttrade om att det inte fanns en hund i hundområdet. Receptionisten tänkte först följa med oss dit och avhysa barnfamiljerna, men frågade sedan om vi kunde tänka oss att sitta i personalutrymmet inne i restaurangen..? Toppen, tyckte vi som var jättehungriga, och sedan satt vi där (Majk låg och sov en del) tills vi började närma oss inloppet till Rostock och passagen av Warnemünde. Ute på däck möttes vi av den där kontinentala varma kvällen, som är en av anledningarna att vi numer väljer bort svensk sommar under semesterveckorna. Äntligen!

Nere på bildäck stod vi parkerade bakom alla långtradare, men innan ens akterluckan hade öppnats vinkade en gulvästad man åt oss att backa och vända bilen…för att smita ut via den ramp som nu låg längs med färjan. Som en av de första bilar att lämna färjan gled vi ut på autobahn och började vår resa söderut. 

 Majk hade sovit på färjan men jag, som hade suttit och surfat, blev efter bara 20 mil trött och ville ta natt. 10 minuter från autobahn, i Oberkrämer, hittade vi en lugn och mysig ställplats utanför ett bageri. Morgonen efter köpte vi frukostbröd, betalade 8 euro för övernattningen och körde vidare. 

Med de restriktioner som gällde just då hade vi 24 timmar på oss att ta oss genom Tyskland. När vi lämnade Oberkrämer hade 12 av dem passerat. Vi såg det inte som ett problem att klara av, och trots att det var riktigt många vägarbeten längs väg 9 passerade vi gränsen till Österrike vid halv sex, med tre och en halv timme till godo. En timme senare, precis innan Europabrücke, plingade bilen till och en röd lampa lös upp och gnällde om nåt med kylaren. 😱 Vi tog en lång paus på en parkeringsficka, lät bilen svalna och fyllde på kylarvätska. Bilen uppförde sig helt normalt fram till strax innan Brennerpasset och italiengränsen. Paus igen, mer kylarvätska och sedan skyndade vi oss över gränsen och svängde in på första, bästa ställplats – Castel Tasso. Ställplatsen var inte jättemysig men för 15 euro fick vi gott om plats, nattvakt och fräscht servicehus. I omgivningen fanns både en liten kyrka uppslängd på ett berg och ett kastell och då klockan bara hade passerat 20 när vi parkerade hann vi med både en härlig kickbike-tur och sedan smarrig nattamat. Lite orolig för bilen men ändå otroligt glada över att åter igen vara i Italien somnade vi sött.

Vi hade planerat att spendera några dagar i Dolomiterna, men vågade oss nu inte ut i skogarna för att fricampa…OM bilen skulle packa ihop. Istället frågade Majk om jag kunde tänka mig ett par nätter i Garda. Sol, bad och civilisation. Jag var inte direkt nödbedd. I Limone, på västra sidan, har vi aldrig campat så med lysande lampa rullade vi nu ner från bergen till min favoritplats på jorden – Lago di Garda. 

På Camping Park Garda betalade vi 75 euro för två nätter med sjötomt (de hade ACSI-platser för 20 euro natten men de låg högre upp på campingen) sedan solade och badade vi, Majk suppade, vi åt på restaurang och var vid två tillfällen in till Limone och njöt av den mysiga byn (våra kick bikes är världens bästa köp). På måndagseftermiddagen efterlyste vi hjälp i en facebookgrupp om Italien och fick direkt gensvar om vårt bilproblem. Verkstadstid bokades till tisdag morgon och vi kunde äntligen känna att det här löser sig. 

Hjärtligt tack Anders i Sverige och mille grazie Antanello i Manerba för er snabba respons på vårt problem. ❤️

18-21/6 2021