Det finns ingen prins i Ockelbo

Ja, det visste vi så klart inte när vi lämnade Ljusdal, men vi hade våra aningar. 

Även i natt regnade det. Det och den nu mörka himlen gjorde att jag sov länge och väl (typiskt att komma in i semesterlunk veckan innan det är dags för jobb igen). När vi hade duschat, ätit frukost och plockat ihop började klockan närma sig 11. Tur då att resan vi hade framför oss inte var särskilt lång. Bollnäs var vårt första mål, Bollnäs och Återbrukshyttan (jag hade spanat in lite häftiga grejer de hade gjort i återbrukat glas).
Då vi passerade ett otal hälsingegårdar med bruna skylten och vita kringlan kände vi att vi verkligen måste göra ett besök i en sån och när en skylt om Träslottet dök upp tvärnitade vi och körde in på den stora parkeringen. Det visade sig att träslottet var en träkåk men ändå en himla fin träkåk. Och trädgården som hörde till gjorde att jag ännu en gång saknade att resa med små barn. Efter promenad i ”slottsträdgården” och en svindyr fika körde vi vidare mot Bollnäs och Återbrukshyttan. Återbrukshyttan som var dagens begivenhet i mina ögon, Återbrukshyttan som hade stängt måndagar och tisdagar. Amäh! Mitt i smällkalla sommaren hade de stängt…? 

Vi körde istället vidare till Ockelbo, för jag hade hittat något intressantare än gympande prinsar. En upplevelseträdgård i stil med ”vårt” Julita – Wij trädgårdar. Inne i herrgårdsträdgården luktade vi på rosor, smygåt tomater direkt från plantan, motstod (jag) ett starkt habegär i dahliaåkern, smög omkring vid gamla ångmaskiner och åt sen lunch. När klockan var 16 och trädgården stängde rullade vi de få meterna till Ockelbo camping och betalade 230:- för en kväll i solen och en natt inklämd bland husvagnar. 

Som sagt, jag såg ingen ”äkta” prins i Ockelbo men min prins gjorde varma mackor på grillen som vi åt i sällskap med solnedgången. Kungligt!

13/7 2020