Diggiloo

Någon gång i vintras fick jag för mig att vi skulle gå på Diggiloo den här sommaren. Hur jag resonerade i vintras vet jag inte men mitt val hade tydligen fallit på Motala (de spelade på Strömsholm, typ 1 mil hemifrån, dagen efter). Jag hade dessutom glömt bort vilka biljetter jag hade köpt och blev både snopen och glatt överraskad då jag plockade fram dem inför helgen och insåg att det var riktigt bra biljetter väldigt nära scen.

När vi lämnade Eskilstuna strax före 16 på fredagen (kors i taket) var GPS:en inställd på Motala, vi var däremot inställda på att stanna långt tidigare. Strax efter Norrköping, vid Norsholm, svängde vi av och checkade in på Kapten Billes ställplats intill Göta kanal. Platsen var fin och vi fick en ruta på första raden. I och för sig utan el, till det lägre priset 160:-. Nästan direkt gick vi för att äta middag. Det fanns restaurang på Kapten Billes men då jag har otroligt svårt för lukten av stekflott valde vi den mindre stinkande, och nya, restaurangen intill. Ja, vi blev mätta men när vi gick tillbaks till husbilen var vi rätt överens om att det här nog var både första och sista sommaren för den restaurangen. Då det blåste rätt kraftigt ute blev vi sedan sittande inne i husbilen med tända ljus och film på tv:n resten av kvällen. Faktiskt något jag kan sakna sommartid.

Dagen efter, strax före 12, körde vi de sista milen till Motala och Råssnäs friluftsområde. Jag hade, inför besöket, spanat runt efter nån bra övernattningsplats. Ställplatsen i Motala låg för långt bort, likaså campingen vid Varamon. Jag hittade ytterligare en camping, men även den låg, i mina ögon, alldeles för långt bort. Vi testade istället att åka fram till området där kvällens show skulle utspelas. Det visade sig finnas väldigt gott om p-platser där. Både områden avlysta till diggiloobesökare men även helt vanliga 24-timmars rutor. Vi valde en av de senare och backade in bredvid en annan husbil bara ett par hundra meter från entrén. Eftermiddagen tillbringade vi utanför husbilen i solen och när molnen började tätna gick vi in och åt vår middag (jajamän, sushi även vid detta motalabesök – vi har hittat en toppenrestaurang). Vid kvart i sju stegade vi bort till entrén och hann lagom hitta våra stolar så drog showen igång. Tre och en halv timmar senare var vi åter till husbilen. Det hade duggat lite under kvällen men nu öppnades himlen och efter nån timmes nedvarvning i soffgruppen somnade vi till ett häftigt ösregn. Äntligen är det svalare på nätterna!

PS: Pia……de spelade Mando Diao och jag saknade dig jättemycket när jag och den skitfulla tanten från Surahammar var de enda som stod upp och dansade.

10-12/8 2018