Nytt campingår

Eller…när vi lämnade Eskilstuna på onsdagskvällen var det fortfarande gamla, sura pandemiåret 2021 (fast jag måste skriva att jag inte har blivit särskilt hårt påverkad av pandemin…*peppar peppar*…2021 har för mig varit ett bra år). Utan mål för kvällen styrde vi norrut. Dalarna borde vi hinna in i innan vi kroknar. Ja, det gjorde vi. Efter ett snabbt stopp i Avesta, där vi någon sekund funderade på att övernatta intill den enorma Dalahästen, blev slutdestinationen för denna dag Borlänge – parkeringen utanför Biltema i Borlänge. Okej, inte jättesexigt, men tillåtet, lugnt och nära ”stora vägen”. 

• 

På torsdagen började vi med en shoppingtur på Biltema. Vi tackade för gratisnatten genom att köpa ett paket batterier. Det är ett bra pris på en ställplats. 🤣 Sedan körde vi de få kilometerna in till stadskärnan för ett besök på biblioteket och den fotoutställning de för tillfället hade monterad där. Efter den kulturella djupdykningen fortsatte vi norrut…men inte så långt. På andra sidan orten Insjön, precis intill strandkanten av sjön Insjön, hittade vi en rastplats i Östra Rönnäs. Eftersom vi bara hade kört några mil hade vi hela eftermiddagen på oss att sitta ute och elda, dricka heta drycker och prata om livet. Kvällen avrundades sedan med film inne i bilen. Supermysigt med den stora skärmen i den lilla, lilla bilen. 

• 

• 

• 

• 

På fredagen (nyårsafton) var vi uppe tidigt. Ett meddelande från Mattias och Bibbi gjorde att vi kastade i oss frukost och sedan tryckte gasen i botten mot Leksand. De hade under gårdagen kört ikapp, och om, för att fira in nyåret tillsammans med oss. Efter lite shopping i Leksand (färska bär, bubbel och påfyllnad av vatten på OK) körde vi tillsammans upp till rastplatsen i Siljansnäs (det kan tyckas konstigt att vilja övernatta på rastplatser men faktum är att det är rätt svårt att ge sig ut i naturen och fricampa när plogningen är obefintlig – ett av dilemmana med att fricampa vintertid). Rastplatsen i Siljansnäs var dock en superfin plats att tillbringa de sista timmarna av året tillsammans med goda vänner. Precis intill Siljan, egen långbrygga, knappt någon trafik och en magisk utsikt över sjön och byarna mitt emot. Då vi var igång tidigt denna dag hann vi med både korvgrillning, mys kring brasa, spelmaraton och gemensam trerätters middag innan vi skålade in 2022. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Nyårsnatten blev sen. Galet sen. Därför var klockan långt in på eftermiddagen innan vi packade ihop, vinkade på återseende till Mattias och Bibbi och fortsatte norrut. Strax efter Älvdalen testade vi att köra ner på en av lägerplatserna intill Dalälven, men snödjupet gjorde att vi inte vågade stanna bilen. Särskilt som det varnades för snöoväder under natten. Istället fortsatte vi upp till Särna. Inne i Särna fanns ingenstans att sova men bara några kilometer norr om, vid rastplats Lomkällan, gick det utmärkt att övernatta. Att rastplatsen har både soptunna, toalett (ej utslagsback) och utvändig vattenkran gör rastplatsen till en av Sveriges bästa…i våra ögon. Tillsammans med två andra ekipage tog vi natt. 

• 

• 

• 

• 

• 

När Majk denna söndag hade tömt och fyllt alla tankar och jag hade svurit över att det inte kom något varmvatten då jag naken stod bakom bilen för att ta en dusch (det visade sig att de två D-batterierna hade tröttnat på livet) körde vi vidare norrut. Fulufjällets nationalpark, Njupeskärsfallet och Mörkret stod på agendan. När vi sladdade oss högst upp på parkeringen till nationalparken fick vi nöja oss med den plats bilen valde för övernattning. Det gick helt enkelt inte att köra längre. Varken fram eller tillbaks. 😱 För tillfället gjorde det inget. Vi ville besöka vattenfallet och vi ville stanna över natten. 

• 

• 

Vi har varit vid Njupeskär en vinter för några år sedan. Den gången gjorde ett snöoväder att vi aldrig gick de 2 kilometerna fram till fallet. Den här dagen kunde inget hindra oss. Solsken, blå himmel, upptrampade spångar och ett glatt humör. Promenaden blev en del av upplevelsen. Att backarna upp till utkikspunkten höll på att ta död på mig (både skitjobbigt och halt) stoppade inte Majk från att ta sig hela vägen ner till fallet medan jag nöjde mig med att värma mig vid en brasa och på håll njuta av fallets blågula istäcke. När vi någon timme senare var tillbaks till bilen var jag rödblommig som ett barn. När pulsen hade gått ner och vi hade fått mat i magen spelade vi tärning och inväntade det totala mörkret vi hade upplevt vid vårt tidigare besök. Denna gång infann det sig dock inte. Mörkret gjorde inte skäl för sitt namn denna natt. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Måndag morgon var vi tidigt uppe. Än fanns det lite Dalarna kvar att köra. Mot Idre! Vi har aldrig varit i Idre och blev glatt överraskade över hur stort området var. Väldigt mycket folk i rörelse och allt samlat kring ett litet torg. Precis så som man vill ha det på en skidort. Planen var att bara kolla in Idre och sedan dra vidare, men vi blev lite pepp på en lång dusch, middag på värdshuset och en omgång after ski med trubadur och allt. Den planen hade inte Idre. Campingen var full och att snika mitt på ICAs parkering lockade inte alls. Lite muttriga över att inte få som vi ville vände vi Idre ryggen och körde istället upp till Nipfjället. I det soliga vädret pulsade vi oss genom snön upp till Nipgubben. Lagom till vi hade tagit några selfies med Nipgubben förändrades omgivningen. Både Nipfjället och Städjan försvann in i dimma och när vi skyndade oss tillbaks till bilen blev vi vitprickiga av kristallerna från dimman som nu omslöt oss. Vinterparkeringen här uppe låg vackert och vi diskuterade en stund om vi skulle trotsa förbudsskyltarna och ändå övernatta, men nej…skyltarna var stora och tydliga. Vi fattade vinken och körde ner från fjället igen. Idre var det ingen idé att återvända till. När vägvalet Fjätervålen kom kändes den skidorten genast intressant. Vi hann dock bara köra några hundra meter innan en liten parkering till en tjärn dök upp. Från parkeringen kunde man sedan via en spång komma ner till tjärnen. Ja, att det var en tjärn där tog det ett par timmar att upptäcka eftersom dimman fortfarande låg tjock. Ännu senare upptäckte vi även att man såg backar från idreanläggningen. Vi var alltså på baksidan av skidområdet. Nere vid tjärnen stod ett stort vindskydd. Där gjorde vi upp eld och fick sedan sällskap av en familj på utflykt. Brasa, gott att äta och dricka samt trevliga människor att prata med höll dock inte kylan borta. När jag frös kröp vi in i bilen igen och kollade på film. När mörkret la sig var det bara ljuset från backen som syntes och ljudet från snökanonerna som hördes. Ännu en fridfull natt låg framför oss.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

På tisdagen körde vi upp till Idre igen. Jag hade sett att de hade ett badhus och för 50 kronor per skalle bokade jag in oss på två av de 20 platser de hade tillgängliga direkt när de öppnade. 11:00 stod vi redo utanför. Simbassängen var ointressant. Vi var ute efter duscharna. Lång, het dusch inne i värmen. 👍🏻En timme senare var vi, väldoftande och varma in i själen, tillbaks i bilen. Nu på väg söderut. 

• 

I många år har vi campat med hund(ar). Först en stor Leonberger och sedan när jag ville ha en mindre hund köpte vi även Ludvig, en Welsh Corgie. När Majk har nämnt att han aldrig vill vara utan hund har jag gett honom kalla handen då jag har tyckt att Ludvig begränsar oss en del i vårt sätt att resa, och efter honom ska vi INTE ha en ny hund. Men då Majk har stått fast vid sin åsikt har jag börjat fundera i smyg och under en lång tid scannat Blocket efter en liten hundvalp. En LITEN hundvalp alltså. När vi på måndagskvällen ligger och slösurfar innan vi ska släcka för natten kikar jag lite snabbt på Blocket. Pang! Annonsen har bara legat ute i tio minuter när jag skickar ett meddelande. Vi vill ha henne! 

Så, utan att behöva övertala Majk utan bara med en en bestämd röst ”Vi måste åka till Stockholm imorgon. Jag har köpt en hund” har jag honom på min sida. Mot Stockholm!

Resan ner till Stockholm från Idre blir otroligt dryg. Det är många mil att köra och ju närmare vi kommer desto mindre snö i naturen. När vi nästan exakt klockan 19 parkerar i Kista är det bara mörkt, kallt och sandigt på gatorna. En snabb fika, lite pappersexercis och sedan var vi på väg norrut igen. Vi var inte redo att åka hem ännu och vi var inte redo för barmark. Vi resonerade dessutom att bästa platsen att lära känna en ny liten familjemedlem borde vara i vår lilla, lilla bil. En överskådbar ny miljö, få intryck och snabb access ut när behov uppstår. 

• 

• 

• 

I Gävle stannade vi för natten. I Bologneseskogen (nu fick jag googla, området heter så klart inte som en köttfärssås utan Boulognerskogen) hittade vi en bra plats intill det lilla vattendraget (nu googlade jag igen – Gavleån. Japp, Gavle inte Gävle). Trots att klockan var mycket satt vi uppe flera timmar och gosade med vår nya bäbis – Luna. 

• 

• 

På onsdagsmorgonen pratade vi om att köra upp till Idre igen. Vi hade nu varit på rull i en vecka, men behövde inte vara hemma förrän senast söndag kväll. Mycket tid återstod. Dock enades vi om att det inte var helt schysst mot Luna att behöva bli långmilahund redan första dygnet hos oss. Vi valde istället att hålla oss ovan snögränsen genom att köra lite österut…men först gjorde vi tre snabba stopp. Ett i en välsorterad djuraffär för att kitta upp Luna, ett i Mackmyra whiskyby för att upptäcka att det var julstängt och ett för ett besök vid Mackmyra bruk för att spana in omgivningarna vid det gamla destilleriet (Majk och Stefan har ett fat liggandes på åldring där uppe. Snart dags för ett återbesök.). 

• 

Mitt i mellan Hedesunda och Gysinge hittade vi en superfin fricampingplats ute på den långsmala ö som kort och gott heter Ön. En sommardag är nog denna plats fantastisk då man står precis intill den långa sandstranden. Den här kalla januaridagen var platsen bara vacker genom bilfönstret. Förutom att stå ute medan Majk rangerade mellan tallarna satte jag inte min fot utanför dörren under besöket på Ön. Iskalla vindar som fick husbilen att gunga och pannan att slå på i en mycket högre takt än de andra dagarna. Att det dessutom började snöa på tvären peppade inte direkt Majk att rasta Luna i tid och otid…men har man köpt hund får man lida pin. 😉😉😉 

• 

Det blev mycket film den kvällen. Jag är glad att Majk investerade i en projektor med lång USB-sladd för vi fick ladda den flera gånger. 

Till torsdagen hade snöovädret dragit vidare. Med ett återbesök vår eller höst i bakhuvudet var det inte svårt att lämna denna fina plats och rulla vidare. Den här gången en mycket kort sträcka; till Gysinge. I Gysinge har vi varit vid ett par tillfällen tidigare, men aldrig på vintern. Bruksmiljön klär sig verkligen i vinterskrud. Tråkigt nog var allt, precis allt stängt (trettondagen). När vi hade promenerad omkring i det lilla, öde samhället plockade vi fram Atagon. Nere vid forsarna gjorde vi upp en brasa att värma oss vid innan vi återvände till bilen för middag och kvällsmys inomhus. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Platsen vi stod på i Gysinge var så perfekt att vi övervägde att stanna ännu en natt, men det ska verkligen mycket till för att jag och Majk stannar på ett ställe två nätter i rad. Det blev alltså inte så denna gång heller. Lite närmare hemma kunde vi nog komma utan att känna att vår lilla semester var över. Strax norr om Sala hittade vi en övergiven badplats där vi slog läger. Hela dagen satt vi ute och eldade. Precis när middagen var uppäten började det snöa och vi kände oss nöjda med dagen. Den tionde natten blev otroligt lugn då snön vräkte ner ute och la sig som bomull kring bilen. Den tionde natten blev också den sista för denna lilla vintersemester. Årets sista, men även årets första semester. 

• 

• 

• 

• 

• 

Tack Raring för alla goda samtal. Jag älskar att hänga med dig! ❤️

Vill ni hänga med på resan via rörliga bilder har Majk gjort tre filmer. Välkomna till Youtube!

29/12-8/1 2021-2022