Mariestad
Fricamping,  Västergötland

Ytterligheter

Förra helgen var vi ute på äventyr. Vår dotter med sambo har flyttat inom Göteborg och vi var nyfikna på nya boendet. Vi valde mellan att övernatta på deras soffa, i vanen eller på hotell. Soffan föll bort direkt och då det har varit riktigt kallt de senaste veckorna valde vi öven bort vanen då vi inte har fått in vår värmekälla ännu. Hotell alltså. På avenyn hittade jag det supermysiga boutiquehotellet Bellora. Där bokade jag natten mellan lördag och söndag, för planen var att köra ner lördag morgon, hälsa på i nya lägenheten och sedan sova en god natt på hotell. 

Nu visade det sig att våren skulle göra intåg i slutet av februari, och med det planerade vi om. Vi kör halvvägs redan på fredagen och sover i bilen på en ställplats med el, då kan vi nyttja vår värmefläkt och testa vår nybyggda säng eller så ställer vi oss i skogen och stör ingen med vårt bullrande värmepaket, tänkte vi. 

Vid tre på fredagseftermiddagen började vi rulla söderut. GPS:en var inställd på Silverfallet utanför Skövde. Där skulle finnas en stor parkering intill vattenfallet som vi tyckte dög som övernattningsplats. Men, när vi började närma oss Mariestad började vi bli hungriga och ville inte riskera att hamna ute i skogen med våra frukostmackor som enda middag. Därför vek vi av in till Mariestad och sökte via TripAdvisor efter en bra restaurang. Ah, thairestaurangen Wilais hade fått bra recensioner, och thaimat går alltid fort och är gott, resonerade vi. Sedan blev vi sittande inne på restaurangen i nästan en timme innan vi fick vår, i det närmaste, oätbara mat. När vi till slut lämnade restaurangen hade det blivit mörkt och vår lust att köra ut i skogen var lika med noll. Vilket antiklimax. 

Istället körde vi bort till ställplatserna vid hamnen. Först spanade vi in ställplatsen vid den yttre hamnen, men där var det öde och raggarstråksvänligt så vi återvände till ställplatsen närmare stan. Där fanns en plats kvar i främre raden. Vi backade in och medan jag plockade ihop våra grejer i hytten pluggade Majk in elen…eller nej. Sladden var med men vi, rutinerade campare, hade glömt cee-adaptern. Vi kunde alltså inte få ström till vår värmefläkt och att knäppa igång eberspächern där mellan de andra husbilarna kändes inte aktuellt. Den bullrar massor på utsidan och då vi ville smyga lite på ställplatsen (med vår PB1-bil) kändes det inte lämpligt att stå kvar. Turligt, och lite skrattretande, ligger det en parkeringsplats precis intill. Lika fin utsikt, samma närhet till staden och helt gratis. Där startade vi upp vår värmare och tog kväll. 

Morgonen efter vaknade vi pigga och ressugna. Jag hade inte frusit överhuvudtaget men ändå puttat på Majk ett par gånger under natten för att han skulle starta upp vår timerstyrda värmare. En kall nästipp gjorde inget men vi ville inte att de få minusgraderna utanför bilen skulle få allt för stort fäste i väggarna så eberspächern fick jobba med jämna mellanrum. När vi steg ur sängen kokade vi kaffe på vårt pyttelilla gasolkök och åt våra medhavda smörgåsar innan vi tackade Mariestad för natten och drog vidare. Vi hade gott om tid att köra den sista biten till Göteborg så vi passade på att köra förbi husvagnsskroten i Sjövik…som givetvis hade lördagsstängt. Detta gjorde att vi parkerade inne i Göteborg innan klockan ens var 13. Hotellet hade incheckning från och med 14 men jag ringde och frågade om det gick att checka in tidigare och det gick så bra så.   

Vi parkerade bilen intill Heden med ett par hundra meter upp till ”Avenyn” där vårt hotell låg. Hotellet var verkligen supermysigt i sin italienska, bondromantiska stil. Vårt rum var litet men otroligt ombonat och med fönstret utåt avenyn nedanför. Vi gjorde oss hemmastadda, korkade upp en flaska vin och beställde upp en smarrig pizza som vi delade på sittandes i sängen. Sedan duschade vi och gjorde oss i ordning för att träffa dottern och hennes sambo. Vi mötte upp dem vid Järntorget dit vi tog en rask promenad i den nu lite kyligare eftermiddagen. Då var det skönt att smita in på ett café och vräka i sig en stor kopp med chai latte…precis innan middag på Barabicu. Kanske var det för att jag inte var särskilt hungrig, kanske var det för att musiken var ASHÖG, men restaurangen var en flopp. Tack och lov var sällskapet desto bättre (synd bara att vi var tvungna att skrika åt varandra över musiken). Kvällen rusade iväg och när restaurangen coronastängde klockan 20:30 hoppade jag och Majk upp på varsin Voi kickbike och susade tillbaks till Avenyn där vi avslutade kvällen i sängen med tv-tittande. 

Morgonen efter, med en härlig hotellfrukost i magen, körde vi ut till Frölunda och gjorde det hela resan handlade om; inspektera nya lägenheten. Några timmar senare körde vi åter norrut. Efter ett snabbt stopp i Linköping, för att köpa lite isolering av en annan vanlife:are, så var vi åter i Eskilstuna lagom till att solen gick ner. 

Har Du läst ända hit? Uppenbart saknar jag att skriva. 😂 Det måste jag ändra på. Snart förhoppningsvis. 👍🏻

Kommentera gärna, tack.

%d bloggare gillar detta: