Arboga…ish

Trots att vi har levt nästan precis som vanligt under de två pandemiåren har vi klarat oss från att smittas av Covid…tills för ett par veckor sedan. Först insjuknade Majk, sen jag och därefter en av våra söner. Ingen av oss blev extremt sjuk, men på mig släppte viruset inte riktigt taget så jag fick finna mig i att ligga nedbäddad med feber två helger på raken. Helger som för oss är ett livselixir och en vardagspaus. Nu är jag dock på G igen och planen var att vi skulle återuppta vår lilla tradition med Pia & Stefan och Micke & Patric – Mellomys med trerätters. Jippie! 

I början av veckan blev Pia & Stefan tvungna att avboka. 😢 I slutet av veckan blev även Micke & Patric tvungna att avboka. 😭 Jaha, vad gör vi nu då?

Inte särskilt långt hemifrån, i arbogatrakten har vi stannat vid en jättefin plats vid flera tillfällen. Snabba luncher, kolla läget, ta en genväg…men vi har aldrig övernattat på platsen. Nu kom det perfekta tillfället. Lördagens korvlunch fick bli fredagens middag (för vi passerade aldrig nån vägkrog som vi hade planerat då tänkta resan skulle gått betydligt längre) och i sällskap av mörkret satt vi inne i bilen och slappade. Jag hojtande åt ”På spåret”, Majk muttrande om ”På spåret.” 

På lördagen vaknade vi till en vit värld. Utan att vi hade hört något hade det vräkt ner snö medan vi sov. Inte så lite snö heller, säkert en decimeter snö…nu när det äntligen var torr och skön barmark. Det gjorde dock inte oss något. Världen blev gnistrande vit och det lilla vattendraget låg fortfarande öppet. Som en humörshöjare bestrålade även solen  skog, mark och människa. Efter en, som vanligt, lång frukost gick vi ut i solskenet. En promenad i området, bus med hundarna och hopsamling av ved om vår medhavda inte skulle räcka gjorde att vi ett par timmar senare kände att vi kunde unna oss varm nyponsoppa, mandelbiskvier och glass i varsin stol ute i solen.  

När vi hade tröttnat på varandra ringde vi upp Micke & Patric. Vi hade ändå planerat att umgås med dem denna eftermiddag. Gick det inte IRL fick det bli digitalt. Via Messenger och varsina uppsättningar med tärningar spelade vi 10000. Inte fullt lika roligt som att ses på riktigt men absolut bättre än inget. 

Vi hade blivit lottade att göra varmrätt till allihop. En varmrätt med koppling till Melodifestival. Givetvis gjorde vi tacos. Nu satt vi då i bilen med två kilo tacofärs och massor av olika roliga tillbehör. PROPPMÄTTA ramlade vi ut ur bilen för lite kvällsmys intill en brasa innan jag kröp upp i sängen med mellon på paddan och Luna tätt intill. Absolut mer accepterat att göra när bara jag och Majk är på plats. 😄

Dagen efter får vi ett sms från Krister och Camilla. De har koll på var vi är och tänkte ta en tur med bilen. Ska vi luncha ihop? Absolut! Det var ungefär evigheter sedan vi sågs, det var verkligen på tiden. 

Några timmar vid en rökig brasa (nu var vår egen ved nästan slut och vi fick skarva med den vi hade samlat) och mer korv i magen kramades vi hejdå. De åkte hemåt och vi åkte för att fira vårt barnbarns födelsedag vilken vi hade missat medan vi låg och snörvlade hemma i soffan. Härligt avslut på en skön helg. 

Majk har gjort en skön film från besöket i skogen. Klicka på bilden så kommer Du till den. 👍🏻

18-20 2022