Italien

Marone, Lago d’Iseo

Vi lämnade Sirmione i gryningen….eller i alla fall gryning för oss och norrmannen intill som hade klunkat OP Anderson hela kvällen innan. Efter att ha bunkrat mat och dryck, eftersom vi inte visste vad dagen hade att ge, tog vi sikte på en campinganläggning jag redan i Sverige hade tittat ut. Bara några mil bort…….hittade vi anläggningen……som visade sig vara en jättestugby. När vi hade vispat omkring en stund bland parkerade bilar dubbelkollade jag, nej det var ingen camping, det var en Familypark (?). Det jättefina poolopmrådet var alltså inte till för simpla campare. Synd!

Äh, Majk ville till Ferrarimuseumet i Modena, programmera om GPS:en så åker vi dit!

Strax efter lunch rullade vi in i Maranello. Ferrarisar överallt. Majk och Neo betalade 20 euro och försvann in på museumet. Jag stannade kvar med hunden då jag är ointresserad av bilar och hellre la tiden på att städa i husbilen. När jag ett par timmar senare var klar med lakansbyte och golvskurning dök de upp igen. Ovanligt snabbt tyckte jag, ovanligt tråkigt bilmuseum tyckte de.

Då klockan inte var så mycket som vi hade räknat med då vi åkte mot Maranello övergav vi planen att övernatta i Modena. Istället tog vi sikte på Lago d’Iseo, Lago di Gardas mindre systersjö. Jag har varit vid Iseo förr och minns omgivningen som platt och fin. Majk hade inte valt ut en camping på det platta området av sjön…..så klart. Tunnel på tunnel tog oss upp i bergen. Jag som brukar gilla tunnlar kände en viss olust i dessa mörka, avgasfyllda kilometerlånga tunnlar men till slut dök det upp en skylt med Marone – här ska vi ner.

Jag är rätt skeptisk till vår GPS medan Majk anser att det är italienska vägverkets fel att hon pekar oss fel. Efter färden ner till Marone höll han äntligen med mig, vår GPS är rubbad.
– Svänger höger!
– Det är en bergvägg!
– Sväng vänster!
– Det är ett stup!
– Observera!
– Vad ska vi observera? Återvändsgränden?
– Håll svagt till höger!
– Aldrig i livet över den lilla träbron.

När vi till slut hade trassla oss ner för berget, med viftande italienare hängande ut genom sina bilfönster för att de var tvungna att backa så att vi fick plats, hittade vi ett par campingar att välja på. Vi valde San Pietro, en liten men ändå välfylld och livlig camping med fantastisk utsikt över sjön och bergen och med både pool och fräscha servicehus. En riktig pärla.

På dagarna badade vi i sjön och/eller i poolen, på kvällarna tittade vi på oväder. En av kvällarna var ovädret så kraftigt att vi fick hänga i vår markis för att den skulle stanna kvar på husbilen. När vi till slut, med våra schweiziska grannars hjälp, lyckades få in vår markis sprang vi alla fem runt och hjälpte grannar att få in sina markiser. När ovädret till slut var över gick campare och letade efter ägodelar över hela campingen. Vi klarade oss bra som hade hunnit få undan det mesta innan vinden tog i. Vi var totalt dyngsura men allt var helt. Kvällen efter förberedde alla för ytterligare ett oväder. Lite regnstänk senare insåg vi att alla våra ansträngningar var till ingen nytta. Ovädret uteblev.

Även om vi tycker det nyckfulla vädret i bergen är spännande packade vi ändå, på tredje dagen, ihop våra grejer och drog vidare. Vi betalade 162 euro för tre nätter. Då platserna var rätt små tog vi upp två men det tog de inget extra för. Vi har börjat tänka norrut nu, men vi är inte redo att lämna landet än.

9/7- 12/7 2017

Tunnel!

Jag gillar tunnlar men just denna sort är obehaglig. :/

Kommentera

%d bloggare gillar detta: