Jokkmokk via Storforsen till Bjuröklubb

Vi har verkligen haft tur med vädret under de två veckor vi har varit på rull (nu ”jinxar” jag, va?). Så hade vi även denna dag. Vi lämnade ett soligt Jokkmokk, efter att ha fyllt diesel och vatten på OK. Vi följde GPS:n mot den plats, där vi ett par år tidigare hade pulsat i lårhög snö – Storforsen. Bland spångar, klippor, jättegrytor, vattenfall och framförallt Europas största, oreglerade fors tillbringade vi flera timmar. Vi hade tyckt att det var en spännande plats på vintern (och inte förrän långt in på vår snöpulsande promenad förstått att det fanns skottade spångar att följa 😂), men så här sommartid var platsen helt magisk. Hade det inte börjat regna i samband med att vi återvände till husbilen hade vi grillat vår lunch på en av alla de utställda grillplatserna. Ett tips till andra alltså, ta med något att grilla. Svea skog står för veden.

Det började som sagt att regna lite smått när vi lämnade Storforsen. Ute vid Piteå vräkte det ner…och så fortsatte det. Fortsatte gjorde även vi. När vi i trakterna av Skellefteå började bli trötta på att köra styrde vi ut mot Bjuröklubb. På en badparkering åt vi middag och tillbringade sedan resten av kvällen med tärningsspel och mys i ljussken medan regnet pepprade husbilstaket.

På söndagsmorgonen sov vi länge, det har vi knappt gjort denna semester. När vi väl hade ätit frukost hade solen torkat upp omgivningen och Majk plockade fram cyklarna för en tur i omgivningarna. Ganska snart lämnade vi dem för en promenad ut mot havet. I naturreservatet fanns flera olika stigar att följa. Den som pekade ut Jungfrugravhamnen lät mest intressant i våra öron. Efter en mysig skogspromenad stod vi framför den plats där sägnen säger att en fransk prinsessa/jungfru ligger begraven (eller vad som är mer troligt ett gammalt stenkapell där jungfru Maria har helgats). Bara några hundra meter senare var vi ute på sillhällarna där det flata berget förr användes för att torka fiskenät. Och längst ut, med ansiktet vänt mot havet satt en sjöjungfru och spanade. Ett bättre placerat konstverk har jag nog aldrig upplevt.

Vi följde sedan hällarna intill havet till vi till slut var åter vid våra parkerade cyklar, vi hoppade upp för vidare färd. Först stannade vi till vid ett fortfarande använt kapell, men denna söndag var det stängt. Efter det cyklade vi ett par kilometer ut till vägs ände. Där ståtade Bjuröklubbs fyr och där åt vi även en räksmörgås i fyrcaféet innan vi cyklade tillbaks till husbilen.

Nu sitter vi i varsin solstol utanför husbilen. Majk tittar på Formel 1 (som han har längtat) och jag planerar att öppna en flaska bubbel och sedan bara sitta med näsan i vädret och förhoppningsvis byta lite reseidéer och minnen med Linda och Pär från bloggen Reiselinda som står parkerade intill oss.  

4-5/7 2020

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•