...parkerades precis intill kajkanten.
Fricamping,  Västerbotten

Umeälvens delta

Precis när vi lämnade Bjuröklubb började det att regna…och så fortsatte det under hela vår resa till Umeå. Vid rastplatsen i Sävar (där har vi övernattat vintern vi åkte till Jokkmokk – reseberättelsen finns här) tömde vi våra två toatankar, hos Umeåbränslen bytte vi en gasolflaska, på OK fyllde vi diesel och vatten och på Stora Coop laddade vi in ny mat i kylskåpet. Nu var vi redo för ytterligare en fricampingnatt, den sjunde på raken.

Ute vid kusten, längs vägen till finlandsbåtarna, några kilometer söder om Umeå hittade vi en parkering i Stora Tuvans naturreservat. Parkeringen låg fint precis intill båtplatserna i mynningen mellan havet och Umeälven. Att himlen dessutom sprack upp och solen förvisade regnet gjorde att vi var nöjda med platsen, trots att vi var helt ensamma. 

Det första vi gjorde var att ta en promenad ut på ön Stora Tuvan. En hängbro förband fastlandet med den lilla ön. Jag som är rädd för typ allt pinnade över bron på rekordfart. På Stora Tuvan följde vi den breda trärampen runt ön. En kortare avstickare tog oss längst ut på ön med havet, eller i alla fall sågverken på Holmsund, i sikte. Vi fortsatte vår promenad runt på ön och när vi var tillbaks vid hängbron hade vi promenerat närmare 3 kilometer.

Medan jag stod och lagade tidig middag rullade en till husbil in. Nämen, den kände vi igen. Det var ju Linda och Pär. 😂
Även denna kväll satt vi ute tillsammans och utbytte idéer och erfarenheter. Jättetrevligt att stöta ihop med dem ännu en gång. Kaka söker maka. 👍🏻

Nu när vi har tagit kväll inne i husbilen är vi fem ekipage här på kajen, kajen jag tror är en uppställningsplats för båtar vintertid. Tryggt med sällskap men ändå lagom få att det är lugnt och skönt.

6/7 2020

Kommentera gärna, tack.

%d bloggare gillar detta: