Lago di Braies – världens vackraste sjö

Vi lämnade Verona efter att ha ätit frukost, tömt och fyllt husbilen samt betalat 10 euro för övernattningen. Vårt mål var den lilla sjön Braies uppe i Dolomiterna som sedan vi passerade platsen för några år sedan har stått på vår önskelista över saker att se i Italien. Då, bara kilometer ifrån, trodde jag att detta var en dold pärla högt uppe i bergen. Nu, med facit i hand, visade det sig vara en pärla….men med stor turistnäring i släptåg. 

Vi hade denna gång läst på och förstått att accessen, för oss med husbil, inte kunde ske mellan 10 och 15. Uppfarten för biltrafik är helt enkelt stängd då. När vi lämnade Verona var planen att stanna och fylla på med parmesan, salami, pasta, glass, myggspiraler, tvättmedel, olivolja, mjöl….. eftersom detta var sista möjlighet innan gränskörning dagen efter. Men då vårt kylskåp krånglade krånglade även jag. Skit samma, vi tar det nästa gång! Alltså dödade vi ingen tid på vägen upp i Dolomiterna utan kom fram innan vägen hade öppnats för eftermiddagen. Vi fick tillbringa en halvtimme längs vägen i sällskap av hundratals andra parkerade bilar vars ägare antingen gjorde som vi, väntade, eller hade tagit shuttlebussen upp de sista kilometerna. 

Några minuter i tre började vi köra upp för berget. Efter vägen såg vi skyltar om parkeringsplatser där husbilar hänvisades till P1, så självklart körde vi in vid P1. Vi hade innan sett bilder på en helt annan ställplats men då jag visade dem för parkeringsvakten förstod han iiiiingentiiing, vi stod på ställplatsen enligt honom så vi betalade 20 euro till den slemmiga mannen som bara talade tyska och började gå de 800 meterna till…….va fan! Här är ju den plats vi nyss visade bilder på! Majk blev irriterad, stegade tillbaks, hotade med att ringa Polizia om han inte fick tillbaks p-avgiften och körde sedan upp husbilen till P3 insprängt mellan bergen precis intill sjön. 

Jag hade, som sagt, trott att vi hade hittat en dold pärla.  Njäääää! Här uppe rådde febril verksamhet. P3 svalde flera hundra bilar, en stor busstation för shuttle- och turistbussar, restauranger, barer, japaner, souvenirshop, food trucks, hotell. Ändå rådde ett skönt lugn intill sjön, alla blev betagna av skönheten. Och ju senare det blev, desto lugnare. Efter att ha badat fötterna i det fjortongradiga vattnet, druckit öl på en av uteserveringarna, läst på om nazisternas smygande i skogarna och tillsammans med ett 20-tal andra husbilar lagat middag på parkeringen promenerade vi utmed sjön tills solen försvann bakom berget och det blev mörkt. 

Detta var första natten på vår resa som jag stängde mitt ”sovrumsfönster”. Trots att detta gissningsvis var den säkraste platsen på hela resan var det även den kallaste. En otrolig kontrast mot den 30-gradiga natten innan i Verona. Precis de kontraster jag älskar med Italien. 

• Jag har inte varit vid världens alla sjöar. Jag kan alltså inte avgöra om just denna är den vackraste. Det jag däremot kan ha en åsikt om är att bilderna inte gör sjöns skönhet rättvisa. Lago di Braies behöver upplevas.

23-24/7 2019