Lazise

Vid flera av våra tidigare besök har vi försökt checka in på La Quercia men alltid fått till svar att det är fullt. Skam den som ger sig – denna pandemisommar fanns det lediga platser. Så här i efterhand kan jag tycka att det var synd, för vi insåg rätt snabbt att vi har vuxit ifrån denna sortens campingplatser. För det första kryllade det av danskar (en hade till och med parkerat sin bil på Pia och Stefans tomt och när han kom och flyttade den en timme senare kröp han fram till förardörren så att vi inte skulle se honom innan han gasade därifrån), för det andra kryllade det av skrikande och plaskande ungar (mest danska) i poolområdet och för det tredje var campingen så stor att vi hade ett dagsverk att ta oss ner till Garda (och sedan upp igen). 

• 

• 

På kvällen rullade vi, längs stranden, in till Lazise. Det var kanske inte helt genomtänkt att komma in i byn klockan åtta en lördagskväll och tro att vi skulle få ett bord med sjöutsikt. 🤣 Men på en bakgata hittade vi en mysig trädgårdsrestaurang med ett bord perfekt till oss. Där åt vi vår middag i lugn och ro innan vi, precis 22:30 när den lilla men välfyllda campingbutiken mitt i stan höll på att stänga sina dörrar, stegade in och frågade om lite omöjliga saker och de plockade fram dem. Åter på campingen hade vi en lugn natt fram till 02:30 då våra danska grannar kom hem och började grilla smörgåsar under högljutt skratt (morgonen efter frågade jag Majk om jag hade skrikigt ”Fordi i helvede, hold kæft” men det var tydligen något jag bara hade drömt)…och bara minuter efter att de hade kommit i säng började det mullra från himlen och Majk fick studsa ut och rädda våra möbler och kickbike:sen från att dränkas.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Dagen efter låg vi några timmar vid poolområdets lugnaste del. Ja, lugn å lugn…en badvakt stegade omkring och lappade alla solsängar ingen låg på (man hade en timme på sig innan han plockade bort paxhanddukar). När de tyska handduksägarna kom för att nyttja sina fyra, nu upptagna, solsängar stormade frun i huset fram till oss och morrade om sina handdukar. Vi försökte förklara att badvakten tog dem efter en timme (i verkligheten närmare två timmar) men hon fräste att hon bara hade varit borta i tio minuter innan hon vände på klacken och dödade badvakten med ord och blickar. 

På eftermiddagen kickade vi ner till Lidl i Lazise. Jag hade sagt till Pia att det är trångt, mycket trångt men att de har jättebra utbud…men något har hänt sedan vi var där senast för två år sedan. Utbudet hade krympt och hyllorna var mest fyllda av tysk korv och tysk öl, inte alls det vi är vana vid på italienska Lidl (även om vi vet att kedjan är tysk). 

Kvällen ägnades sedan åt en härlig middag från grillen innan vi avslutade natten jublandes (ja, vi som tittade på stream:ad tv jublade inombords typ 2 minuter efter italienska tak hade lättat eftersom vi förstod hur straffläggningen gick genom jublet omkring oss). Denna natt somnade vi till bilar som tutade uppe på vägen. Ett ljud betydligt behagligare än danska nattsmörrebrödfixare. 

• 

• 

• 

• 

• 

På måndagen valde vi att avbryta vårt campande på La Quercia. De tre nätterna vi från början önskade blev bara två. Vi betalade 143 euro för våra två nätter…och lovade oss själva att undvika resorts så länge vi reser utan barn. Sedan vinkade vi på återseende till Pia och Stefan som vände bilen söderut medan vi körde vår norrut. 😢

9-11/7 2021