Lin- och Norrköping

Det är nästan två år sedan jag började min blogg med ”Till mig själv. När Du läser detta om några år. Minns att detta var precis när coronaviruset hade sitt utbrott i Sverige.” 

Nu, två år senare, har vi äntligen fått en känsla av att det finns ett slut på denna långa, hemska pandemi som vi då, i mars 2020, inte förstod vidden av. Två år av oro, död och sorg som till slut har bytts ut mot acklimatisering och nya vägar att gå…och så vaknar Putin under sin sten i skogen. Tillbaks till läget oro, död och sorg

Till mig själv.
När Du läser detta om några år. Minns att det här var precis när kriget i Ukraina bröt ut.  

Med en viss olustkänsla i magen packade vi bilen när Majk kom hem från jobbet. I Katrineholm åt vi middag och när vi väl parkerade bilen i Linköping hade klockan börjat närma sig 21. Vi båda var jättetrötta. Kvällen blev inte så mycket senare där i friluftsområdet strax intill gamla Linköping. 

Morgonen efter tog vi en promenad upp till friluftsmuseet Gamla Linköping. Sist vi var där sjöd gatorna av liv i den gammaldags julmarknaden. Nu var klockan tidig. Butiker och flanörer hade inte vaknat ännu. Efter att vi hade storshoppat inne i Cloettas fabriksbutik drog vi vidare.  

Nu tog vi sikte mot Göta kanal och området runt Bergs slussar. Först utforskade vi Vreta klosterkyrka och Vreta klosterruin. Sedan spanade vi in, eller ut för in kom vi inte,  Stjärnorps slottsruin och Stjärnorps ravin. Innan vi drog vidare tittade vi även till ställplatsen nere i slussområdet men förutom att den var stängd var den långt ifrån lockande den här årstiden. Istället körde vi tillbaks mot Linköping. Vi hade valt ut några fricampingplatser i Park4Night som vi ville titta närmare på, men det visade sig att den första låg helt i radioskugga (jag ville ha uppkoppling denna kväll), den andra sluttade alldeles för mycket och på den tredje kände vi oss inte välkomna. Vi bestämde oss då för att stadscampa igen, men denna natt i Norrköping. 

Alla de gånger vi har övernattat på ställplatsen inne i Norrköping har vi varit det enda campingfordonet. Så även denna gång. Ställplatsen ligger dock så centralt att man inte känner sig ensam. Det är rörelse utanför bilen nästan dygnet runt då det är en rätt stor parkering ställplatsen inhyses på. Precis som vid vårt senaste besök ställde vi upp efter 15, då är det fri parkering, och hade sedan några timmar på oss att slappa innan vi promenerade ner till stadskärnan för middag på O’Learys. Mätta och glada avslutade vi sedan kvällen med mello inne i bilen. Ett skönt sätt att för några timmar stänga ute världens eländen.

Givetvis har Majk gjort en film från helgen. Välkomna!

25-27/2 2022