Medskogshällan

Sovmorgon! Oj, vi sov jättelänge…för att vara oss. Vem hade kunnat tro det där inne i staden med trafikbuller, båtlarm och promenadstråk precis intill? Då dagen började med solsken pratade vi om att utnyttja våra 24 timmar på ställplatsen, men när vi på håll såg svarta moln (nu ljuger jag för det var inga moln det var svart, svart, svart) packade vi snabbt ihop och lämnade Örnsköldsvik bakom oss. 

Vi bestämde oss för att köra inåt landet igen då Rättvik är den plats vi ska avsluta vår semester på om en vecka. Den enda fasta punkt vi har haft att förhålla oss till de här fyra veckorna. Viker vi in redan i Sundsvall kommer vi kunna köra söderut och rätt in i hjärtat av Dalarna…så småningom. Framme i Sundsvall gjorde vi ett stopp i Birsta (stort köpcentrum). Majk behövde lite teknikprylar och jag ”behövde” köpa lite kläder till våra söner (det gör jag alltid då vi är iväg på semester). Okej, det var inte fullt lika roligt att handla på Stadium Outlet som i ett italienskt köpcentrum men jag hittade lite grejer jag tror de kommer gilla. Efter en hamburgerlunch på Big Boy (man måste ju prova det lokala) vände vi husbilen västerut.

En kort sträcka följde vi samma väg som när vi körde norrut några veckor tidigare men när vägen delade sig mot Bispgården eller E14 mot Ånge(st) valde vi denna gång den sistnämnda. 
Någonstans mitt i mellan Sundsvall och Ånge(st) svängde Majk av mot Sveriges mittpunkt. Den som tror att mittpunkten ligger typ mitt på jorden tror fel. Mittpunkten ligger två kilometer rätt upp i himmelen…via grusvägsserpentiner. Majk fnittrade ”Jag visste inte det här”. Jag svor mest långa eder och lutade mig framåt. 
Okej, det var fin utsikt uppifrån mittpunkten, men fina utsikter har jag sett många i mitt liv. Det blev ett kort, blåsigt besök.

Bara några innan från Ånge(st) tog vi en till paus. En kyrka skulle givetvis inspekteras. Tyvärr var den låst men utsidan, rosa enligt beskrivningen, terrakotta i mina ögon, var vacker och kyrkogården gav oss en rogivande promenad bland återtagna gravplatser och välta gravstenar. Vi enades om att nästa gång vi besöker en kyrkogård (det verkar vi ju ha en fetisch för) då ska vi ha med en blomma att placera hos någon bortglömd stackare.
Längs den väg vi körde (E14) går även St: Olavsleden bitsvis. Någon kilometer från Borgsjö kyrka letade vi upp källan som St: Olav sägs ha knackat fram ur marken med sin stav. Majk drack så klart av vattnet och sa sedan att han kände sig 20 år yngre och lovade mig att det skulle bli ”åka av i natt” (nu står vi iofs uppställda för natten, alltså blir det inget mer åka av idag).

I Ånge(st) tankade vi, i Ånge(st) snurrade vi in och ut på en camping på 30 sekunder och, helt överraskande, strax utanför Ånge hittade vi en superfin naturrastplats där vi nu har tagit kväll.

11/7 2020

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•