Midsommar med knätofs
I vanliga fall, i alla fall sett från de senaste somrarna, brukar vi vara på väg ner i Europa under midsommarhelgen. Medan svensken dansar små grodorna har vi tuggat mil på autobahn. I år firade vi dock midsommar i Sverige och ville slå till med ett rejält firande. Leksand, mitt i Dalarna, kändes som den perfekta platsen.
Den här storhelgen lyckades vi övertala de tonåriga sönerna att följa med (första försöket sedan vår flopp i julas). När familjen var samlad i husbilen körde vi norrut. Strax efter 21 rullar vi in på Leksand strands camping. Eftersom jag hade förbokat och betalat vår plats (1425 kronor för tre nätter) gick incheckningen snabbt och smidigt. Jag hade valt en hörntomt längst bort på campingen för att få lite lugn och ro (det var några år sedan vi valde platser mitt i smeten intill lekplatser – allt har sin tid). Trots att platsen låg precis intill Leksands sommarland var det lugnt och skönt då vår plats låg på en del med höga etage mellan tomtraderna. Torsdagen avslutades med tärningsspel under markisen.
På midsommarafton promenerade jag och Majk in till Leksand. Skyltarna sa 2 kilometer men vi valde att gå genom den jättefina skogen, på de många stigarna, och gick nog mer än så. Nere på stan handlade vi jordgubbar på torget och gick sedan till kajen vid älven för en öl i solen. Det fanns fler ”krogar” med fint läge intill älven och Leksand överraskade oss med att vara finare än vad vi mindes från den där iskalla julmarknaden för hundra år sedan. När vi var tillbaks på campingen fixade vi en härlig midsommarmåltid ute i solen innan vi åter stegade mot Leksand.
Vi hade hört rykten om att ”Gropen” har världens största midsommarfirande. Det ville vi så klart inte missa. Längst ner i gropen stod en scen och längst alla sidor, som en gräsbeklädd amfiteater, satt festklädda människor. Vi fick en jättebra plats på solsidan med bra utsikt över hela platsen. Enligt programmet vi hade läst skulle firandet pågå mellan 19 och 21. Klockan 19:45 hände äntligen nåt. En klunga ”spelemän” kom nedrasslande för backen. Fioler i högsta hugg och gröna girlanger att smycka den 26 meter långa och 800 kilo tunga midsommarstången med. Sedan pratade kommunmänniskor, körer sjöng, orkestrar spelade, dansmän svängde omkring och en lokal förmåga sjöng pop innan själva resningen tog vid. Vi som hade suttit i sluttningen i närmare två timmar hade nu börjat tröttna på det sega tempot. När stången väl började resas med ett unisont, 20000-personers, ÅHEJ trodde vi att det snart skulle vara över så vi kunde promenera tillbaks till campingen.
ICKE!
ÅHEJ, stången restes 30 centimeter, stöttor flyttades under flera minuter, ÅHEJ, stången restes 30 centimeter, stöttor flyttades under flera minuter, ÅHEJ, stången restes 30 centimeter, stöttor flyttades under flera minuter, ÅNEJ, vi tröttnade innan stången ens var halvvägs. På vår väg tillbaks hörde vi med jämna mellanrum ÅHEJ! När vi en halvtimme senare gick nedför backen till campingreceptionen hördes äntligen det förlösande jublet. Stången var på plats.
Vi startade upp grillen och gjorde pizza som nattamat innan vi, eftersom det nu var kyligt, avslutade kvällen inne med kortspel.
På lördagen rörde vi oss knappt ur fläcken. Solen sken skönt så vi satt länge utanför husbilen med våra bubbelglas och tärningsbricka innan vi tillsammans gjorde en god middag och sedan fortsatte vårt spelande inne. Vi körde hemåt söndag förmiddag och tackade våra barn för en supermysig helg med mycket umgänge och många skratt.