Hur man passerar Tyskland på ett killevipp

Vi lämnade Puttgarden klockan 8 med gps:en inställd på München, ETA 18:30. Visst var det en del vägarbeten men i det stora hela flöt det på bra. När vi närmade oss München, strax före åtta, knappade vi om gps:en – Riva del Garda, ETA 00:30. Det här är lugnt. Jag orkar köra, sa Majk! När vi passerar gränsen Tyskland-Österrike piper vår box till. Fyra signaler. Neeeee, sa jag! Det ljudet brukar det inte vara. Några  tullstationer senare svänger vi av för att kolla upp vår box, trots att den pep normalt stationerna efter gränsen. Bäst vi kollar upp boxen, tyckte jag. På servicestationen pratade de, så klart, inte engelska utan vi fick hacka oss fram på tyska. ”Fir beep, fir beep”. De förstod inte oss eller kände igen vår box. Vi förstod inte dem men var villiga att använda deras box. Utan att veta om vår box fungerade hyrde vi en ny box…för 80 euro!! (Öresundsbro-bolaget kommer få veta att de lever när vi kommer hem).

Nu kände vi oss molokna. Vår ETA hade flyttats fram till efter 02 och vårt humör var sänkt. Vi stannar vid Innsbruck, kom vi överens om. Lite knappande på Campercontact gav oss bara ställplatser inom miljözonen. Vi visste inte ens att det finns miljözoner i Österrike. Näeeee, vi skiter i det här. Stanna på en rastplats så tar vi natt! Så fick det bli. Bara nån kilometer innan Innsbruck svängde vi in vid en mack/restaurang och ställde oss mellan två danska husvagnsekipage. Detta får duga. En macka och hopp i säng. 

Söndag morgon stiger vi upp strax efter sju och när morgontoalett är gjord kör vi vidare. Inga höga berg, inga betalfria vägar, bara Brennerpasset rätt upp och ner. Vid 11 motorbromsar vi oss ner för bergsluttningen efter Nago. Torbole sul Garda välkomnar oss med 34 grader och strålande sol. ❤️ 

6-7/7 2019