…men i många.
Fricamping,  Västergötland

Burning Van 2021

När vi köpte vår första husvagn, för snart 20 år sedan, var vi de enda i bekantskapskretsen som tyckte det var superhärligt att campa. Därför tackade vi inte nej när vi blev inbjudna till en träff med campare som, på pappret, bara hade två saker gemensamt – ägare av en husvagn och medlem på websidan Husvagnsforum. Vi hade så vansinnigt roligt på vår första träff i Husvagnsforums namn och träffarna blev fler och fler, större och större. Vi lärde känna människor med barn i samma ålder, människor som var öppna och roliga, människor som bodde långt bort och människor som bodde nära, människor i alla åldrar och givetvis människor med snygga fruar men, framförallt lärde vi känna människor som blev våra vänner, våra bästa vänner…och är så än idag. ❤️

Husvagnsforum är sedan många år nedlagt, träffarna gick samma öde till mötes. Och även om vi idag har ett stort umgänge som delar vårt campingintresse blev vi ändå jätteglada när vi hörde talas om en träff i vanlife-communityt vi numer är medlemmar i. Lika barn leka bäst, klart vi vill lära känna andra van-ägare. Så, på fredagskvällen körde vi söderut mot stenbrottet vid Kinnekulle, Hällekis för ett besök på den, sedan några år, årliga träffen Burning Van.

När vi kom fram till det stora kalkstenbrottet hade det börjat mörkna. Vi tog en promenad på området (det ryktades om över 100 bilar) men då det hade spöregnat under kvällen var det inte varken särskilt mysigt eller behagligt. Den småruggiga augustikvällen drev oss tillbaks till värmen och ljuslyktorna i vår bil och vi mös inomhus innan vi somnade i den stilla natten.

Morgonen efter hade det spruckit upp. Vi rangerade om till en mindre geggig plats och sedan började ett inspekterande jag aldrig har upplevt tidigare. Vi kikade in hos andra, andra kikade in hos oss, vi ställde närgångna frågor till andra, andra frågade oss närgångna frågor, vi fick roliga tips av andra och vi gav roliga tips till de som var intresserade. Dagen rusade iväg. Alla var så öppna och inbjudande, och vart man än vände sig fanns det nån som hade nåt spännande att berätta. När kvällen blev natt, och en ganska eländig karaoke äntligen tystnade, somnade vi nöjda efter all inspiration och en hel del nya bekantskaper. 

2 kommentarer

Kommentera gärna, tack.

%d bloggare gillar detta: