Italien

Colá

När vi kom till Marone visade gps:en oss ner via smågator i det samhälle som låg på bergssluttningen. Campingvärden skrattade åt oss då vi undrade om det var enda vägen. Vi var inte de första som hade blivit lurade ner den vägen och han suckade bara tungt då vi sa GPS. Han berättade att det finns en fin väg som leder upp till stora vägen och tunnlarna men trots att vi ignorerade gps:ens försök att gena valde vi ändå samma väg upp igen. Inte för att vi ville utan för att vi inte förstod bättre. Halvvägs upp började vi känna igen oss…..eh, det var här vi INTE skulle åka. Jaja, gick det nedför går det väl uppför. Jag lutade mig fram och hjälpte Majk att sega upp 4250 kilo husbil på vägar avsedda för Fiat 500. Vi kom så klart upp…..antagligen tack vare min hjälp.

Vi lämnade Marone strax efter nio, vid tolv var vi framme på vår nästa övernattningsplats, ställplatsen vid termalbadet i Colá strax ovanför Lazise – Garda, en jättestor (200 rutor), välordnad ställplats med alla faciliteter, el och fritt wifi för 1 euro/timme. Vi har börjat få italienskt mak i kroppen och höll egen siesta fram till 15 då vi cyklade ut bland vinodlingarna för att hitta oss en vingård med försäljning. 10 svettiga minuter senare stod vi inne i en kylig vinodlarhangar och provsmakade viner. Med sus i knoppen och cykelkorgen välfylld vände vi åter mot ställplatsen.

Vi hade bestämt att prova termalbadet (Parco Termale del Garda – Villa dei Cedri) på eftermiddagen. Ingen av oss har badat vid något liknande tidigare och visste inte vad som väntade oss. Efter att ha gått in i något som såg ut som en kyrkportal, och betalat 18 euro/person öppnade sig en fantastisk parkanläggning. Gröna gräsmattor, höga träd, blomstrande rabatter och två sjöar med fontäner, olika vattenutkast, grottor och 34-gradigt vatten. Att stiga ner i det varma vattnet (det fanns även två mindre pooler i sjön som höll 37 och 39 grader) var en märklig upplevelse, men så otroligt avslappnande. Förstod vi informationen rätt var sjöarna uppvärma direkt ur källorna i berget och fyllda med mineraler och bikarbonat.

Vi flöt omkring i det avslappnande vattnet i flera timmar och åt lite snaskigt i restaurangen innan vi, avslappnade, återvände till ställplatsen, grillade och samtalade med andra campare. Natten var mycket lugn då vi endast var ett tiotal övernattande husbilar på plats.

12/7-13/7 2017

Halvvägs upp från Marone, när jag inser att vi åker fel väg, får jag igång inspelningen.

 

Kommentera

%d bloggare gillar detta: