Den vita valen i Val d’Orcia

När vi vaknade i Florens var humöret mycket bättre. Bildelsbutiken Marangi skulle först få ett besök och hittade vi inte vad vi sökte skulle vi söka upp Norauto. När jag, på italienska, frågade efter kylarcement på Marangi såg de först frågande ut, men när jag började jiddra om buko och fori då nickade expediten och försvann in i butiken för att komma tillbaks med en liten flaska med nån grå sörja i. PRECIS VAD VI LETAR EFTER! Jag hade kunnat kyssa honom om inte mitt och hans munskydd hade påmint oss om att hålla avstånd (för jag gissar att alla italienska män vill kyssa en gråhårig svenska). 

När vi hade tömt flaskans innehåll, i vår italienskt parkerade bil, lämnade vi Florens och styrde på småvägar mot Siena och sedan mot Val d’Orcia. Vilket magiskt landskap. Det enda som kunde toppa detta vore en solnedgång på samma plats, men vi hade andra planer för solnedgången så vi rullade i sakta mak genom ett toscansk vykort. 

I Bagni San Filippo, uppe i skogen, hittade vi en plats där vi tillsammans med ett tyskt par slog läger intill de varma källorna vi tänkte ha som kvällens begivenhet. Värmen tog nu, givetvis ut sin rätt och både jag och Majk somnade i en skön siesta, men när den ”värsta” värmen hade lagt sig hoppade vi i badkläderna för att njuta av hett badvatten mitt inne i skogen. 

Området var jättestor, och även om vi passerade massor av parkerade bilar hade vi området nästan för oss själva. I flera timmar provade vi allt från heta källor till mer kalkrika vattenfall. Detta naturfenomen överraskade oss gång på gång och vi njöt verkligen till fullo av kvällen. När vi till slut masade oss upp till vår skogsdunge igen var vi slaka som en morot köpt i Icas onlinebutik (fråga mig inte om den referensen).  I den mörka natten åt vi sedan sen middag i sällskap av eldflugor och syrsor. En magisk dag var till ända. 

23-24/6 2021