Inte bara Italien…

…har gamla ruiner. Även i Sverige kryllar det av sten i mer eller mindre bevarade högar. Det här skulle bli en stenhelg. 

Denna fredag körde vi bara ett tiotal mil hemifrån, till Norberg i Västmanland. Vi planerade att utforska gruvområdet i Klackberg morgonen efter så övernattningsplats söktes nu i dess närhet. Det fanns många platser vid slalombacken som hade fungerat som övernattning…om det hade varit vinter och anläggningen inte hade legat död och kuslig. Istället hittade vi, intill sjön Noren, en liten dunge som kändes mer inbjudande. Där snurrade vi passagerarsoffan, monterade bordet och tände massor av ljus, och så slappade vi i varsin soffa med tv:n på låg nivå som enda ljud i den mörka natten. 

• 

Natten hade varit kall förstod vi på morgonen. Gräset var alldeles frostigt och på vattenpölarna låg en tunn hinna is. Inne i bilen var det däremot varmt och skönt. Så skönt att det var svårt att slita sig för en frisk promenad upp till det gamla gruvområdet. Turligt nog var det mest uppför. Förutom kalla öron höll flåset värmen uppe. 

• 

• 

Först letade vi oss fram till den blå grottan. Vattnet som samlades i det gamla gruvhålet sägs vara anemonblått. Inte vid den här årstiden, kan jag berätta. Jo, vattnet var blått men så här på hösten, när solens strålar inte når ner i gruvhålet, fick vi nöja oss med ett ”mmmmm, det är nog blåare på sommaren”. Vi fortsatte sedan uppför mot utsiktsplatsen. Fler djupa gruvhål och en fortfarande rätt grön skog gjorde promenaden både spännande och mysig. Nere i ett av de större brotten hittade vi en smal bro som ledde till en tunnel genom berget och vips så var vi nere vid bilen igen och kunde värma våra stelfrusna öron och fingrar. 

• 

• 

• 

• 

I efterhand kom jag på att vi även skulle ha besökt Svinryggen då vi var i Norberg, men där och då hade vi inte nån annan tanke än att sätta på högsta värme och dra vidare. Istället stannade vi till vid en hyttruin lite söderut. Området var välbevarat och man kände sig nästan i vägen för alla saliga andar som kilade fram och tillbaks med sina kärror fyllda med järnmalm. Nu hade solen börjat göra sitt jobb. Både det varmare vädret och den fina platsen gjorde att vi för en sekund övervägde att backa in bakom hyttan och slå läger, men nej. Jag hade hittat en fin fricampingplats i Park4Night. Den måste vi kolla in så klart. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det visade sig att platsen låg intill Öjesjön mitt i Öjesjöbrännan, den 1500 hektar stora ekoparken som har avsatts för naturvård efter den enorma branden sommaren 2014. Runt omkring oss hade de flesta barrträden ersatts av ung björkskog, men precis där vi backade in bilen hade den gamla skogen kommit undan med blotta förskräckelsen. Här ville vi övernatta. Innan vi knöt av oss vandringsskorna tog vi en promenad upp till den skördare som hade blivit kvar i skogen under branden. Där stod den, eldhärjad, och väntade på att naturen skulle återta järnet i skelettet. En fin påminnelse om livet skörhet. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Nu hade vi hunnit med två långpromenader på en och samma dag. Alltså kunde vi med gott samvete unna oss en eftermiddag i lättja framför en härlig brasa med både god mat och dryck. När termometern åter började närma sig nollan packade vi ihop och gick in i vår varma bil för att avsluta kvällen med film och lördagsgodis. Så mysigt, jag älskar höst!

22-24/10 2021