Fricamping,  Södermanland

Sonderat närområdet

Nästan varje gång vi passerar längst Hjälmarens södra sida säger vi ”det måste ju finnas många fina fricampingställen längst sjön, det är ju så få hus”. Ja, vi tror fortfarande att det måste finnas fina områden, men det är fullkomligt omöjligt att ta sig till dem med husbil.

Den här årstiden är det mörkt när vi åker iväg så vi hade redan innan vi åkte hemifrån beslutat att lördagen fick vigas till utforskning. Till fredagkvällen ville vi bara ha en okej övernattningsplats. Efter att vi hade varit ner till Hampetorps camping, och självklart mötts av camping förbjuden-skyltar utanför åkte vi tillbaks några hundra meter och ner till färjelägret där färjan till Vinön avgår. Inga restriktioner, men inte heller en jättehäftig plats. Vi grillade vår middag och tittade sedan på tv medan färjan kom och gick utanför med en timmes mellanrum. När vi gick till sängs hade även ”färjekarlen” tagit natt.

På lördagsförmiddagen började vår jakt efter hjälmarepärlor. Först svängde vi ner mot Göksholm. Där stannade vi vid slottet och tog en frisk promenad. På den lilla parkeringen hade vi säkert kunnat övernatta men vi ville se Hjälmaren, alltså fortsatte vi en bit till. När körbar väg tog slut vid en bom tog vi ytterligare en promenad. Nu stod vi vid Hjälmaren. En superfin plats som hade passat perfekt för en husbil eller fler, men bakom lås och bom. När vi gick tillbaks hörde vi hur hundar drev bara någon kilometer bort. Vi hade passerat flera skyltar med ”jakt pågår”. Vi förstod varför då våra fotsteg var de enda mänskliga bland många djurspår. Tillbaks vid bilen såg vi skylten till Engelbrektsholmen där det står en minnessten över Engelbrekt Engelbrektsson, men då fru Sanfridsson Sanfridsson frös hoppade vi istället in i husbilen och drog vidare.

Vi hade spanat in en konstig lång bro strax före Hjälmarbaden. Bron leder ut till Äsön som nästan har kontakt med Hjälmarens norra strand. Även här låg en bom. Vi gick en bit ut på bron men ändrade oss när vi ändå inte var intresserade av att stanna på platsen om man inte kunde köra över. Vi svängde sedan även ner vid Hjälmarbaden, men näääe, nybyggda villor på rad men ingen intressant plats att övernatta vid. Som sista utpost innan Örebro körde vi ner till Osets naturreservat. Jag sa till Majk, ”Oset ska ha en ställplats, vi åker dit”. Det visade sig dock att det är Oset i Jönköping som har ställplats. Detta os har bara en knölig parkering intill en åker.

Äh, vi åker tillbaks till Julita blev vårt beslut nu när det skulle mörkna om ett par timmar……men först skulle vi bara spana in Dimbobaden. En liten, allmän badplats med en hemmasnickrad skylt om camping förbjuden. Ja, vi brukar åka vidare då. Vi fattar piken. Den här gången resonerade vi dock som många andra husbilsägare – vi ska ju bara övernatta. Dessutom fanns det inte en människa i sikte och badplatsen kommer gissningsvis ligga öde i många månader till. Det här var en fin plats och vi njöt av solnedgången över sjön genom vår vindruta. Morgonen efter smög vi iväg vid lunchtid. Med viss besvikelse kom vi fram till att södra delen av Hjälmaren, den kommer vi fortsätta passera när vi är i krokarna.

11/13-1 2019

Kommentera

%d bloggare gillar detta: