Jag vaknade jättetidigt i Imola. Kanske var det av padelploppandet från banan intill parkeringen eller så var det för att det sprang en myra över mitt ansikte (helgad vare dess namn). Bästa tiden på dagen är när jag ligger i sängen och slösurfar medan Majk snusar intill. Klockan åtta hade jag läst ikapp HELA Internet och puttade på Majk. Upp och hoppa, jag vill äta frukost och dra vidare.  Därför var inte klockan mer än tio när vi parkerade inne i Bologna. Känslan var att detta kommer nog bli ett antiklimax som i Ravenna, men Bologna överraskade oss med mysiga gränder och höga torn. Då jag bara hade betalat p-avgift…

Ja, typ precis mellan de två kommunerna hittade vi en ställplats bara 300 meter från sköna Adriatiska havet. Ställplatsen låg precis intill järnvägen men det såg vi inte som ett så stort bekymmer. Tuff tuff liksom, vi har ju sovit längs autobahn.  Vi hann bara parkera bilen så hoppade vi i badkläderna och gick den korta vägen ner till den fina stranden och det varma, klara havet. Där guppade vi som två sälar i ett par timmar innan vi gick upp och duschade på ställplatsens speciella duschar (vatten i en kran uppvärmt i flera meter svart vattenslang). Där fanns inga draperier eller väggar, bara att gnida av saltvattnet för öppen…

Under två dagar har Leif Berglund (han är medlem i ett par facebookgrupper om Italien vi är med i och bor i krokarna av Verona) hjälpt oss att kontakta VW-verkstäder i norra Italien. Idag slog han spiken i kistan. Vi kan inte få den hjälp vi behöver på de premisser vi har. Tusen, tusen, tusen tack Leif för allt tid och engagemang Du har gett oss. Massor av virtuella baccios och abbraccios (och för er andra – våga be om hjälp, människor är godhjärtade om man bara vågar släppa den där svenska stoltheten att ”vi sköter oss själva”). ❤️❤️❤️  Vi puttrade dock vidare norrut, men först storhandlade vi på Lidl. Och…

Vi har klockat vår bil till att klara ungefär 25 mil innan den plingar till och vill ha kylarvätska. Så långt var det inte mellan Campobasso och Termoli så denna förmiddag reste vi utan ”incidenter”. Vi hade valt ut en ställplats som på bilder såg ut att ligga nära havet…och om den gjorde! Vi har nog aldrig varit på en ställplats med så vacker utsikt. Azzuro, azzuro, azzuro!  Då vi rullade in tidigt, och hade betalat ställplatspersonalen 20 euro, hade vi massor av tid på oss. Vi badade i havet, åt lunch och somnade sedan i en siesta med bakdörrarna på vid gavel och havet skönt fläktandes våra kroppar. När…

Upp i ottan och iväg till Fabios verkstad bara ett par kilometer från campingen. Överlämning av nycklar och direktiv var närmaste bar låg sedan satt vi där och åt lång frukost innan Fabio ringde. Jag är klar! Ja, han var klar med bytet av bromsbelägg på framhjulen men handbromsen skulle inte komma förrän veckan efter och motorfelet kunde han inte alls hjälpa oss med. Suck! Vi tog ett snabbt beslut att inte invänta ny handbroms utan att istället betala Fabio 150 euro för det jobb han hade lagt ner samt betala campingen 80 euro för våra två nätter och nu ändra vår resplan söderut till att istället korsa landet över…

…och här sitter vi på en sunkig ställplats bara minuter bort.  Vi ställde klockorna på ringning klockan 06:00 😱 för att klockan 08:00 hade vi bokat tid på en verkstad nere i Manerba del Garda. Några minuter efter åtta rullade vi in på verkstadens gård, pratade en blandning av dålig engelska och dålig italienska, lämnade över våra nycklar och tog sedan en promenad in till byns centrum för en espresso och en cornetto con cioccolato (chokladcroissant) till frukost. Nästan två timmar senare blev vi uppmanade att ”drive the car in high revs, drive the car hard” för de kunde inte hitta nåt fel. Så vi gav oss upp bland berg och motorvägar…