Vatten i rörelsen är avkopplande.
Fricamping,  Närke,  Ställplats,  Värmland

Påsk med distans

Äntligen var den långhelg så många av oss hade längtat efter kommen. Tyvärr var den även ackompanjerad av skitviruset Corona. Efter en del velande ”vi stannar hemma”, ”vi åker”, ”vi stannar hemma”, ”vi åker” tog vi till slut ett beslut. En lugn plats i skogen vid en sjö ett par timmar hemifrån kändes som en okej kompromiss. 

Ovanligt sent kom vi iväg på torsdagskvällen. När vi kom till Nora hade det blivit mörkt och våra magar kurrade högt. Först tänkte vi bara stanna till för att äta men när parkeringen i kvarteret Bryggeriet kändes som en trevlig plats att övernatta på snurrade vi stolarna och tog kväll. 

Nora har vi varit i tidigare och kände inte att det lockade med ett återbesök på långfredagsförmiddagen. Vi snirklade oss istället, i lugn takt, upp mot Lesjöfors och sjön Djuprämmen. Många har tipsat om den långa och fina sandstranden vid badplatsen i norra delen av sjön och vi har i flera år pratat om att åka dit. När vi nu hade kört den sandleriga vägen ut till badplatsparkeringen blev vi inte så hänförda som vi hade trott. Stranden var full av sjö- och människoskräp och då det fanns gott om plats för många ekipage i de olika fickorna kändes det inte varken intimt eller inbjudande. Möjligen ger vi platsen en ny chans en sommardag. Den här årstiden är rätt trist på många ställen i vårt land. Ingen snö, ingen grönska.
Vi hade ändå tur med vädret. Solen värmde oss där vi satt utanför husbilen. Innan det var dags för middag gick Majk till de stora soptunnorna några meter bort och slängde skräp andra inte hade orkat ta med sig, bland annat någons gamla, kvarlämnade kolgrill. 
Kvällen och natten var otroligt lugn. I sällskap av både andra husbilar och husvagnar kändes platsen trygg. 

Dagen efter, på påskafton, var vi färdiga med Djuprämmen. Väderprognosen sa att det skulle börja blåsa. Tallskogen vi stod i lockade inte alls om vi inte kunde sitta ute. Vi valde ut en ny plats och körde söderut efter frukost. Strax söder om Filipstad precis intill Asphyttans sluss fanns en enkel ställplats där vi för 100:- valde en av de två platserna. Vi tog en promenad i det gamla slussområdet, som gissningsvis är ännu finare sommartid, innan vi åt vår goda påsklunch. Då plingade det till i mobilen. ”Vi är i Djuprämmen, var står ni?”.
Micke och Patric hade trasslat sig ut till badplatsen med sin Hacienda. Lite generat berättade vi att vi var en timme bort, i Asphyttan. Inga problem, de vände sin lilla, resevagn på ett tjillevipp  och en timme senare pluggade de in elen på platsen intill oss. Vi pratade, skrattade, spelade spel och mumsade Jansson till vickning innan vi kom i säng långt efter midnatt. 

På påskdagen ville vi vidare. Då vi bor i Eskilstuna och de bortom Karlstad kändes det lämpligt att köra ner till Karlskoga. Ställplatsen i Karlskoga är fin men vi har varit där flera gånger. Nu ville vi se nåt nytt. En badplats intill Möckeln passade oss perfekt. Det hade nu börjat blåsa rätt kraftigt därför hade vi sällskap av ett gäng kitesurfare hela eftermiddagen. Det såg häftigt ut när de vände sina skärmar och lyftes upp många meter i luften innan de surfade vidare åt ett annat håll. Inte fullt lika häftigt var det när en av surfarna trasslade in sin skärm i en dunge av tallar. 😱

Trots att det blåste häftigt var det lä i vår lilla dunge. Micke och Patric kunde därför bjuda på fantastiskt god, grillad hjortburgare innan vi avrundade även denna kväll med prat, skratt, spel och vickning. 

Med visst dåligt samvete körde vi hemåt annandag påsk. Statsministern var sur för att så många hade valt att resa under påsken trots uppmaningen om att stanna hemma. Vi kände dock att vi hade följt de flesta riktlinjer de så luddigt har erbjudit oss svenskar. Inga stora folksamlingar, vi höll avstånd till okända, vi var mycket utomhus och framförallt, vi var friska. 

9-13/4 2020

Kommentera gärna, tack!