Pesaro

FY I HELVETE! Vi har sovit såååå dåligt i natt. Det där tuff tuff-tåget som jag såg framför mig var i verkligheten italienska järnvägens hela vagnspark i full fart. En gång i halvtimmen VRÅÅÅÅLADE ett tåg förbi. Ljudet från tågen studsade mellan bostadshusen och la sig som ett vibrato över hela ställplatsen i den tysta natten…och då stod vi inte ens närmast spåret. När vi lämnade platsen efter att ha betalat 18 euro hade tysken i sin jättestora Concorde precis intill banvallen inte visat något livstecken. Att dö där var nog bara grädden på moset för dem, då de högljutt berättade om alla fel de hade på sin skitdyra husbil. 

Redan klockan nio var vi ute på autostradan. På en av alla vägkrogar åt vi frukost och bara nån timme senare körde vi ut mot kusten igen för att leta upp en fricampingplats vi hade blivit tipsade om. Den föll oss inte alls på läppen, men skyltat från den stod det Camping Panorama. Det är kanske vad vi behöver. Varma duschar, tvättmaskin, inga tåg så långt ögat når. 👍🏻  

När vi hade checkat in på campingen och fått en plats med utsikt över dalen (på andra sidan vägen ligger Adriatiska havet, men det var inte den vyn de skröt om i namnet) gick vi direkt till poolen. Avsvalkade tog vi sedan en promenad till den riktiga panoramavyn. Rakt ner gick en stig till havet. 😱 Serpentinväg till fots och vissa partier med rep som stöd för att inte rulla ner till strandkanten. Efter drygt halva vägen gav vi upp. Det var liksom inte värt att riskera liv och lem (och en hjärtinfarkt) för att komma ner till havet vi plumsade i senast igår. Istället gick vi tillbaks upp till campingen. Jag tvättade ett par maskiner och vi hängde lite i baren innan vi avslutade kvällen med en enkel middag (snacksen i baren mättade i flera timmar). Jag tror inte klockan ens var 22 innan vi snarkade som två barn (och då talar jag om Majk och Ludvig – jag smygfiser på sin höjd i sömnen). 

Utvilade betalade vi 40 euro för natten och rullade ner från ickepanoramacampingen redan strax efter nio morgonen efter. 

4/7 2021