Sverige
-
Lin- och Norrköping
Det är nästan två år sedan jag började min blogg med ”Till mig själv. När Du läser detta om några år. Minns att detta var precis när coronaviruset hade sitt utbrott i Sverige.” Nu, två år senare, har vi äntligen fått en känsla av att det finns ett slut på denna långa, hemska pandemi som vi då, i mars 2020, inte förstod vidden av. Två år av oro, död och sorg som till slut har bytts ut mot acklimatisering och nya vägar att gå…och så vaknar Putin under sin sten i skogen. Tillbaks till läget oro, död och sorg Till mig själv.När Du läser detta om några år. Minns att det…
-
Arboga…ish
Trots att vi har levt nästan precis som vanligt under de två pandemiåren har vi klarat oss från att smittas av Covid…tills för ett par veckor sedan. Först insjuknade Majk, sen jag och därefter en av våra söner. Ingen av oss blev extremt sjuk, men på mig släppte viruset inte riktigt taget så jag fick finna mig i att ligga nedbäddad med feber två helger på raken. Helger som för oss är ett livselixir och en vardagspaus. Nu är jag dock på G igen och planen var att vi skulle återuppta vår lilla tradition med Pia & Stefan och Micke & Patric – Mellomys med trerätters. Jippie! I början av…
-
♪ ♫ ♪ Ack värmeland du sköna ♪ ♫ ♪
Jag har skrivit det förut. En av fördelarna med ett campingfordon är den stora flexibiliteten. Att ändra sig i absolut sista sekund är aldrig ett problem. Så skedde denna fredagseftermiddag. Vår plan var att möta Micke & Patric i Hälleforsnäs men när de försökte lämna Värmland sa deras bil ifrån. Det var nåt fel som var trasigt. Jaha, kunde inte de komma till våra kvarter då fick väl vi komma till deras. Strax innan nitton rullade vi in på deras tomt och möttes av dukat bord och tända ljus. Kvällen fortsatte sedan under prat och skratt. När jag snopet deklarerade ”klockan är snart tre” behövde vi bara kliva utanför ytterdörren…
-
Strängnäs och dess närhet
Vi hade inte träffat Pia och Stefan på flera veckor. Nu var det dags. En lagom resväg blev att mötas mellan deras och vårat hem – Strängnäs. När vi kom fram till ställplatsen nere i hamnen, mätta och belåtna från en av E20:s snabbmatshak, var Pia och Stefan redan på plats. Vi backade in mellan dem och en annan husbil, gav hundarna middag och gick sedan in i den stora, fina Carthagon för skratt och skrål till långt in på småtimmarna. Trots att ställplatsen hade första parkett till ”motorburen ungdoms lekstuga” under hela kvällen sov vi gott. När vi hade piggat på oss fram på förmiddagen tog vi en långpromenad…
-
Norrköping för tjyvingen!
Herreguuuu, så dyr dieseln är. Att kuska många mil över en helg känns inte försvarbart just nu. Tur då att det finns saker att se på nära håll. Ungefär mitt i mellan Eskilstuna och Norrköping, vid sjön Näsnaren hittade vi en fricampingplats. Det var givetvis kolmörkt när vi kom fram men månen var full så det gick ändå bra att se att platsen, precis intill träbron över till ön Fagerö, var fin. Vi tillbringade kvällen inne i bilen med middag och film. När det var dags att krypa i säng skulle Majk bara ta en snabb promenad med hundarna. Blixtsnabb trodde jag då han var tillbaks efter bara nån minut.…
-
Nytt campingår
Eller…när vi lämnade Eskilstuna på onsdagskvällen var det fortfarande gamla, sura pandemiåret 2021 (fast jag måste skriva att jag inte har blivit särskilt hårt påverkad av pandemin…*peppar peppar*…2021 har för mig varit ett bra år). Utan mål för kvällen styrde vi norrut. Dalarna borde vi hinna in i innan vi kroknar. Ja, det gjorde vi. Efter ett snabbt stopp i Avesta, där vi någon sekund funderade på att övernatta intill den enorma Dalahästen, blev slutdestinationen för denna dag Borlänge – parkeringen utanför Biltema i Borlänge. Okej, inte jättesexigt, men tillåtet, lugnt och nära ”stora vägen”. På torsdagen började vi med en shoppingtur på Biltema. Vi tackade för gratisnatten genom att…
-
Källan
Äntligen hade vi fått lite snö i Eskilstuna. Dessutom såg väderprognosen inför helgen helt magisk ut, men ju närmare helgen kom desto fler plusgrader utlovades. Vi vill inte ha tö i december. Var finns det snö? I Dalarna så klart. Vi hann bara passera länsgränsen mellan Västmanland och Dalarna innan vi slog läger. Intill Källsjön, vid naturrastplats Källan, åt vi middag och bullade sedan upp för fredagsmys. På lördagen vaknade vi utvilade. Vi hade varit lite oroliga för att få nattsömnen störd då vägen låg nära, men det var väldigt liten trafik på vägen och den som var dämpades av snön. När vi hade gjort våra vanliga morgonbestyr – frukost, diskning…
-
Nu är det jul igen
Sedan några år har vi en tradition tillsammans med Pia och Stefan – julbord med knorr. Det här året gick resan till Frimis i Örebro. Redan på fredag kväll skulle vi möta upp dem på Skyttegatan. Den gatan står vi på, så gott som alltid, då vi besöker Örebro. Lugnt, lummigt, intill Wadköping och med bara 10 minuters promenad till centrum. När vi kom fram hade Pia och Stefan precis anlänt. Efter lite fix med snurr av stolar och piffning sågs vi inne i deras husbil. Ost, kex, goda drycker och gapskratt gjorde att natten blev betydligt längre än vad som var tänkt. Så härligt att umgås med vänner som får…
-
Aspabruk
En av de bättre anledningarna till att inte parkera undan bilen inför vintern är att man får alla guldkornen för sig själv. Tittar man på recensionerna i Park4Night brukar helgens fricampingplats vara överfull av tyskar från maj till oktober. Välkommen härliga november med all skönhet bara till mig, mig, mig. 😉 Vi var bara nån mil från denna plats förra helgen då vi på ingivelse ringde Mattias och Bibbi.”Ska vi ses? Vi möter er halvvägs.”De tyckte det var en rolig idé och vi planerade för en helg med mycket utevistelse och sköna snack. Sent, till och med ovanligt sent, på torsdagskvällen körde vi söderut. Att vi kom fram efter nio gjorde…
-
Konst och middag i höstrusk
Vi hade för några månader sedan bokat in oss för en trerätters middag i krokarna av Karlsborg. Middagen skulle serveras lördagen den 13 november klockan 18:00. Det var det enda vi hade att förhålla oss till denna helg. På fredagen orkade vi inte köra längre än någon timme hemifrån. Fredagskvällarna är rätt trista den här årstiden eftersom vi sällan åker hemifrån före det har blivit mörkt. Vi är oftast jättehungriga då middagstiden ofta passeras med flera timmar innan vi är framme vid en övernattningsplats. Men, vi har verkligen tröttnat på att äta snabbmat varje fredag. Alltså blev första etappen kort – Kumla. Vid en liten pytteliten sjö i närheten av…
