Ställplats,  Västmanland

Skogsbrand som konstverk

Jag pratade redan förra året om att besöka Skulpturparken i Ängelsberg, men när vi väl fick tid att åka dit var den nedmonterad för året. Skam den som ger sig. Nu stod 2018 års utställning uppställd, och vi hade tid. Redan i veckan hade jag sagt till Majk att jag ville åka till Ängelsberg till helgen. Han kollade i sin ställplats-app och okejade att det finns en ställplats där. Bra, det känns oftast bättre att ha en övernattningsplats klar till fredagkvällen då vi ofta kommer fram sent.

När fredagen kom och vi satt i husbilen för att börja vår helgresa fick vi inte riktigt ihop rutten. Jag mumlade om Västmanland, Majk om Dalarna. Det visade sig att han hade hört fel (eller om jag hade varit otydlig). Istället för att kolla övernattningsplats i Ängelsberg hade han koordinater klara till Grängesberg. Jaja, vi kollade igen, hittade ingen ställplats i Ängelsberg men enades om att ändå åka till orten. Nån p-ruta borde det finnas, resonerade vi. Vi svängde först ner vid stationen och skylten mot Oljeön. Neeee, den lilla p-platsen var ointressant, vi körde vidare. Spanade åt höger, spanade åt vänster. När vi nästan var ute ur Ängelsberg pekade jag rakt över sjön, ”Kolla marinan, där står det husbilar!”. Vi körde på känn in på den väg vi trodde kunde leda fram till båtplatsen vid Åmänningen då det inte fanns något som hänvisade till en hamn eller en ställplats. Det visade sig att vi hade valt rätt väg och att det dessutom fanns en ställplats. En jättetrevlig kvinna kom ner från ett av bostadshusen och berättade om både ställplatsen och omgivningen. Jag swischade utan knussel de 100 kronor hon efterfrågade innan vi rangerade, lagade middag och tog kväll i den vilsamma miljön.

Dagen efter tog vi det lugnt innan vi rullade av våra klossar och körde tillbaks in till Ängelsberg och Skulpturparken. Vi strosade omkring en lång stund. Flera skulpturer var riktigt läckra, andra var mer……öh, va? När vi var nöjda med kultur fortsatte vi köra mot Sala. Bara några kilometer från Ängelsberg försvann den täta skogen. Vi hade kört in i en del av det som eldhärjades under den stora skogsbranden 2014. Området var betagande och vi valde att parkera och ta en fika ute i det öde landskapet. Vi åkte sedan tillbaks till Ängelsberg och när vi började närma oss Virsbo vek vi av mot Hälleskogsbrännan. Även detta område eldhärjades 2014. Trots att det är fyra år sedan elden var lös fanns spåren tydligt kvar. Död, bränd skog vart man än vände sig. Både läskigt och skrämmande men ändå fascinerande. Vi tillbringade flera timmar i området.

Medan jag var inne och handlade i byaffären i Salbohed letade Majk upp en övernattningsplats. Vi tvärsade, på grusvägar, genom ytterligare en skog och vid tretiden körde vi ner till herrgårdsområdet i Ramnäs. Längst ut på en udde rangerade vi på det område vi, i en app, hade förstått att det fanns en ställplats. I appen fanns även ett telefonnummer Majk ringde. Mot 80 swischade kronor fick vi koden till toaletten och sjöutsikt. Innan vi tog kväll hann vi med en promenad på området och fick se både det gammeldags inredda kuskcaféet, skinnförkläden och ett bröllopsfölje. När natten kom var det precis så där mörkt och tyst jag bara drömmer om i vardagen. Det blev en mycket god natt.

24-26/8 2018

Kommentera

%d bloggare gillar detta: