Sverige
-
Höga Kusten
Höga Kusten-bron utanför Härnösand är ett lika klassiskt övernattningsställe som Allianz Arena i München. Det sistnämnda har vi fått välja bort i år. Givetvis stod då det förstnämnda som en punkt på reselistan. Innan vi lämnade Örnsköldsvik tömde och fyllde vi våra tankar på ställplatsen i hamnen då siktet var inställt på fricamping…på ett eller annat ställe, men först skulle vi spana in Nordingrå längs Höga kusten. Första anhalt blev Mannaminne. Jag hade hört talas om stället som någon form av prylmuseum. Prylmuseum är en underdrift. Det var en ”horder” av stora mått som hade proppat lada efter lada full med grejer utan någon som helst koppling till varandra. Inte…
-
Örnsköldsvik
Vid 10 vinkade vi hejdå till Linda och Pär. Vid 12 träffade vi dem igen. Nu utanför Fjällrävens outlet i Ö-vik. Kön ringlade lång. Jag och Majk köade tappert i närmare en halvtimme innan vi kom in (och i mitt huvud svors en del långa eder under tiden). Tack och lov hittade vi lite grejer som gjorde mödan värd. När vi var klara på outleten vände vi åter norrut några minuter för att nå fram till ställplatsen i hamnen inne i Örnsköldsvik. Jag som inte ens hade fattat att de fanns vatten i Ö-vik blev glatt överraskad (kör man E4:an viker vägen av vid Cirkel K precis innan hamnen och…
-
Umeälvens delta
Precis när vi lämnade Bjuröklubb började det att regna…och så fortsatte det under hela vår resa till Umeå. Vid rastplatsen i Sävar (där har vi övernattat vintern vi åkte till Jokkmokk – reseberättelsen finns här) tömde vi våra två toatankar, hos Umeåbränslen bytte vi en gasolflaska, på OK fyllde vi diesel och vatten och på Stora Coop laddade vi in ny mat i kylskåpet. Nu var vi redo för ytterligare en fricampingnatt, den sjunde på raken. Ute vid kusten, längs vägen till finlandsbåtarna, några kilometer söder om Umeå hittade vi en parkering i Stora Tuvans naturreservat. Parkeringen låg fint precis intill båtplatserna i mynningen mellan havet och Umeälven. Att himlen…
-
Jokkmokk via Storforsen till Bjuröklubb
Vi har verkligen haft tur med vädret under de två veckor vi har varit på rull (nu ”jinxar” jag, va?). Så hade vi även denna dag. Vi lämnade ett soligt Jokkmokk, efter att ha fyllt diesel och vatten på OK. Vi följde GPS:n mot den plats, där vi ett par år tidigare hade pulsat i lårhög snö – Storforsen. Bland spångar, klippor, jättegrytor, vattenfall och framförallt Europas största, oreglerade fors tillbringade vi flera timmar. Vi hade tyckt att det var en spännande plats på vintern (och inte förrän långt in på vår snöpulsande promenad förstått att det fanns skottade spångar att följa 😂), men så här sommartid var platsen helt magisk.…
-
Torneträsk till Jokkmokk
Ytterligare en natt utan mörker men i total tystnad. Efter en lång frukost lämnade vi torneträskområdet och dess många, välutrustade rastplatser och körde mot Kiruna. På flera mils avstånd såg vi kirunagruvans svarta monster och dess karakteristiska torn. Men nu passerade vi bara, för vårt mål denna dag var Jukkasjärvi. Först körde vi de dryga två milen ut till Esrange Space Center. Vägen kantades av varningsskyltar att obehöriga inte fick tillträde men vi visste att det skulle finnas ett ”visitor center” utanför grindarna så vi fortsatte till vägen tog stopp. Det lilla muséet hade mycket spännande att berätta och på vägen tillbaks såg vi även en enorm satellitantenn (som…
-
Riksgränsen
Natten på Coops parkering i Kiruna avlöpte långt över förväntan. Ingen buskörning, inga skumma typer. Dessutom, det mest praktiska med att övernatta i ett köpcentrum var att vi kunde köpa färska frallor till frukost och både tanka husbilen på diesel och vatten innan vi förflyttade oss upp till Kiruna stad. Ja, vilket som nu är Kiruna stad? För staden håller på att flyttas på grund av gruvdriftens deformationer i området. Det vi nu såg som Kiruna stad kommer till 2035 ligga 3 kilometer längre bort. Och, det stod rätt klart att LKAB och gruvan är stadens skugga. I princip vart man än befann sig såg man det stora monstret i…
-
Kiruna
Nu börjar jag känna igen vårt sätt att resa. Många mil på en dag. 😂 Natten i Luleå var lugn och vi körde utvilade vidare norrut. Längs vägen hittade vi nån kuf som snidade i trä…d och bunkrade militärmateriel. Jag vågade mig inte in då jag tyckte det lät som någon spelade banjo i de innersta rummen men Majk kom ut med insikten att, OM kriget kommer då är det hit vi åker först. Framme i Haparanda möttes vi av vägs ände. Ja, i alla fall om man ville åka in i Finland. Kravallstaket delade Viktoriatorget likt en ”Die Mauer” i stål. Haparanda -20 hade backat till Berlin -61. Svenskar…
-
Ume-, Skellefte-, Pite- och Luleåååå
När vi lämnade Vilhelmina var vår plan att stanna i Umeå och göra stan. Stan var dock rätt ovälkomnande med både avsaknad av central ställplats och spöregn. Vi körde vidare norrut. I Skellefteå sken solen och vi hittade en okej övernattningsplats intill Nordanå kulturområde där vi för 20:- kunde övernatta centrumnära. En kort promenad så var vi inne i stadskärnan. Vi letade (och letar än) efter en 12-voltsdriven MrMoscito (myggjagare) och gick därför in och ut i en del butiker. När vi hade sett stan, vilket gick tämligen fort, stegade vi bort till O’Learys för en tidig middag. Mätta och belåtna promenerade vi tillbaks till Nordanåområdet, som var jättemysigt men likt…
-
Stekenjokk till Vilhelmina
Det här sättet att ”campa” på passar mig och Majk så bra. En natt här, en natt där, några nätter med fricamping för frihetskänslan, nån natt med camping eller ställplats för lång dusch, tvätt och fylla och tömma husbilen. Vi lämnade Stekenjokk efter en sval och tyst men blåsig natt. Då vi hade planerat för flera av ”turistattraktionerna” på vägen ner mot Vilhelmina var det skönt att komma iväg medan de flesta andra fortfarande satt vid frukostbordet. Därför slapp vi möte när vi med god fart studsade över den fem kilometer långa tvättbrädegrusvägen ut till Fatmomakke. Vi hade sedan den vackra platsen nästan för oss själva. Nästa stopp vi gjorde…
-
Stekenjokk
Det börjar luta åt att både jag och Majk kommer vara outvilade efter den här semestern. Även denna natt satt vi uppe länge. Värmen och ljuset. Förvisso en solned- och uppgång men den rosa himlen är konstant. Ändock vaknade vi strax efter åtta, plockade ihop våra grejer och sedan ut på Vildmarksvägen igen. Bara någon kilometer efter vår nattplats passerade vi över en fördämning och tog sikte på Hällingsåfallet. 3 mil grusväg. Njurbälte på. Det gick dock över förväntan. Majk hittade en bra fart som gjorde att vi ”flög” över grusvägen och förutom att vi fick möte av bred last och Majk fick backa i en kilometer anlände vi till…
